Vi tar kampen för vår vårdcentral

För oss Kävlingemoderater är våra invånares trygghet ett av de viktigaste områdena vi jobbar för. Trygghet i skola, i äldreomsorg, när du är ute och rör dig i vår kommun, när du har kontakt med kommunen men också en trygghet i vården – att du ska få rätt vård i rätt tid.

I våras signalerade Jessica Ekelund, distriktsköterska på Kävlinge vårdcentral, om bristande resurser, personalflykt, arbetsmiljö och vad detta gav och skulle ge för effekt för invånarna i Kävlinge kommun. Löftet från primärvårdsledning och region var då att detta hade högsta prioritet och man såg på olika lösningar. Resultatet? Inget. Äldremottagningen är stängd, akuttider tar slut, vi saknar läkare och fler uppsägningar sker. Vårdcentralen kan inte hålla vårdgarantin och samtidigt ställs fler och fler krav och mer läggs över på primärvården. Därför har vi träffat Jessica och många av er invånare. Vi har samtalat och lyssnat och lagt till våra egna erfarenheter.

Vi i Kävlingemoderaterna är inte bara bekymrade utan upprörda – det vi upplever och hör är oacceptabelt. Låt oss vara tydliga – vi har stor beundran för Jessica och alla anställda på vårdcentralen som dagligen gör allt och lite till för att våra invånare ska få den vård de behöver. Problemet ligger inte där. Det ligger hos den politiska ledningen i regionen och deras oförmåga att prioritera om och prioritera rätt. Att öka kravställningen samtidigt som de totala resurserna brister är en omöjlig ekvation. Det röd-gröna styret har inte kontroll, de har inte lyssnat, de har inte förstått!

Trygghet, kvalitet och valfrihet är grunden – om inte regionen kan leverera så slår det på våra invånare, och på kommunen. Vi, Kävlingemoderater, kan inte vara tysta, vi kommer inte att vara tysta.

Jessica bad politikerna reagera och agera. Vi hör, vi reagerar, vi agerar. Vi lovar dig Jessica, dina kolleger och alla våra invånare att ta kampen för en trygg, säker och tillgänglig vårdcentral för alla. Nej, vi äger inte frågan, för då hade det varit löst! Men vi lovar att driva den. Kävlingemoderaterna kommer inte att ge upp. Jessica har valt att lämna vårdcentralen för andra utmaningar – det beklagar vi. Men vi kommer fortsätta det hon startat. Vi kommer att göra det vi kan för att påverka det rödgröna styret i regionen så att våra invånare får den vård de har rätt tid, kan känna den trygghet som de har rätt till. Vi kommer att aktivt arbeta för att fler alternativ kommer till kommunen och vi kommer att jobba ända in i kaklet för att byta ut det röd-gröna styret till ett alliansstyre som prioriterar invånarnas behov av bättre tillgänglighet och större trygghet.


Johan Ericsson
Ordf Kävlingemoderaterna

Annsofie Thuresson
Vice ordf Kävlingemoderaterna

Jessica Ekelund
Distriktssköterska Kävlinge

Löser vinsttak välfärdsproblematiken?

Låt oss prata vinster i välfärden – oj, skrev jag verkligen det? Vinster i välfärden…. Detta känsliga och mer och mer aktuella ämne. Grunden ligger i den så kallade Ilmar Reepalu utredningen ”ordning och reda i välfärden, SOU 2016:78”.

Varför gjordes denna utredning? Jo på regeringskansliets hemsida går att läsa att
”syftet är att säkerhetsställa att offentliga medel används just till de verksamhet de är avsedda för och att eventuellt överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått”.

Ja, utredningen gäller välfärdstjänster, eller ja, inte alla, utan de företag som utför själva vården och omsorgen. De som bygger husen, tillverkar hjälpmedel, utvecklar och leder den tekniska utvecklingen inom vård och omsorg berörs inte alls. Detta trots att det är offentliga medel som upphandlar deras tjänster. Men ja, detta är tydligen fullständigt irrelevant om ni frågar vänstersidan.

Så – hur kom ”ordning och reda i välfärden” att mest handla om vinster i välfärden? Den behandlar mycket mer. Förändring i LOV, förändring i LOU, krav på tillstånd för att ta emot offentliga medel (fortfarande bara om du utövar vård och omsorg, finns inga krav på andra företagare). Det kan vi fundera på, men det naturliga är givetvis för denna retorik och tanke går hem hos alla.

Självklart ska skattemedel användas till kärnverksamhet och välfärd! Det finns inget parti som inte skriver på det. Men frågan för moderaterna är vilken kvalitet vi får ut av skattepengarna och effektiviteten. Detta finns inte med. I utredningen på sid 24 tydliggörs det: ” Utredningen har övervägt alternativ till en sådan reglering, bl.a. att ställa mer detaljerade kvalitetskrav i upphandlingar och att ställa bemanningskrav på utförarna av välfärdsverksamhet. Utredningen bedömer dock att dessa alternativ är svåra att genomföra i praktiken eller har andra betydande nackdelar.”
Alltså – kvalitetskrav är svåra att genomföra i praktiken. Då går vi på det enklare – vinst. Så lanserar vi resonemanget att bara vinsten begränsas så blir allt väl i välfärds-Sverige. Kom igen – är det så enkelt?

Vad säger utredningen kring vinster i välfärden? På sidan 25 kan vi läsa att ”för att offentliga medel i huvudsak ska gå till det som det är avsedda för föreslår utredningen att en juridisk person med tillstånd att ta emot offentliga medel högst får ha ett visst rörelseresultat”. Vad sjutton menas med det? Ja, företaget får helt enkelt ett vinsttak – de får inte ha över en viss vinst.

Men vad är den begränsningen, hur räknas den? Vi läser vidare på sidan 25 ”Begränsningen av hur högt rörelseresultat som ska tillåtas föreslås sättas i relation till det kapital som investerats i rörelseverksamheten, s.k. operativt kapital. Med operativt kapital avses rörelsetillgångar minus rörelseskulder.” Hm, krångligt eller hur? Men detta är det som utredningen menar gör att välfärdens pengar går till det som det är menat, välfärden. Tänk ett steg längre – vilken typ av företag som utför omsorg? Tjänsteföretag – deras stora investering är anställda. Deras investeringsmöjligheter skiljer sig avsevärt från exempelvis byggbolag eller it-bolag. Hela upplägget är designat för att försvåra och omöjliggöra en verksamhet för välfärdsföretagen.

Men hur får en friskola sina medel från kommunen? Hur får ett LOV-företag inom hemtjänsten sina medel från kommunen? Regleras detta utefter företagets resultat? Nej, en friskola får via skolpeng. Den ändras inte oavsett om friskolan går med förlust eller med vinst. LOV-företag får på samma sätt samma summa som kommunen har för att utföra LOV-tjänsten. Summan ändras inte oavsett om företaget går med vinst eller förlust. Så kommunen betalar inte mer eller mindre till företagen för att ett vinsttak sätts. Företagen får samma ersättning som en kommunal verksamhet.

”Jo, men tanken är ju att inte skattemedlen ska skickas till risk-kapitalister utomlands, så stoppas vinsten så finns det inget att skicka”. Nej, självklart ska de inte det! Vet du egentligen hur stora de privata aktörerna är på marknaden? För i retoriken låter det som om de tagit över hela välfärden – nedan är siffror från SCB, öppna jämförelser och svenskt näringsliv:

  • 17% av verksamheten inom välfärdssektorn utförs av privata företag.
  • 93% av de drygt 14 000 vård och omsorgsföretagen har mindre än 20 anställda
  • Privata äldreboende är bättre än de kommunala på 18 av 22 kvalitetsindikatorer enligt socialstyrelsen.
  • IT-branschen ”spenderar” mer skattepengar än hela den privata sjukvårdsbranschen.
  • Byggbranschen bygger för mer skattepengar än utförandet av privat vård, skola och omsorg använder tillsammans.

Det intressanta är i min mening att företagen får samma medel som den kommunala verksamheten och inte bara går runt utan kan uppvisa vinst. Varför kan så få kommuner göra detsamma? Brister kommunens utförande av välfärden borde kanske frågan vara?

Så att skattemedel går till ”riskkapitalister utomlands” är en retorik, inte fakta. Att ”barn säljs på börsen” är retorik, inte fakta.

Fakta är att ett vinsttak kommer att slå undan benen på en mängd småföretagare, de som skapar jobb. Fakta är att istället för att tala om vinsttak så borde utredningen prata om kvalitetsgolv (men det var för komplicerat). Fakta är att underskotten i välfärdssektorn är betydligt mer problematiskt än vinsterna. Men det föreslås inte ett förbud mot förluster.

Så vad blir resultatet om välfärdsutredningen blir verklighet i sin helhet? Realistiskt sett så blir antalet företag färre, jobb går förlorade. Kommunen får ta hela ansvaret, arbetsmarknaden och därmed löneutveckling och valfrihet begränsas för våra pedagoger, undersköterskor, vårdbiträde och sjuksköterskor. Men pengarna stannar inom välfärdssektorn – eller ja, inom kommunen iallafall.

Du vet väl att inom kommunen är det inte något konstigt att omdisponera medel, om så behövs? Mellan exempelvis skola till teknisk, från omsorg till byggnation eller tvärt om? Men det retoriken ”asfalt före omsorg” används inte så flitigt av socialdemokratin. Hur är det ”att säkerhetsställa att offentliga medel används just till de verksamhet de är avsedda för och att eventuellt överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått”?

Jag är djupt oroad, för våra invånare, för våra företagare, för vår välfärd. Hur kan vi ha kommit så långt ifrån kärnan? Hur kan debatten så enkelt flyttas från tillgänglighet, kontinuitet, kvalitet, valfrihet med individen i centrum till att bara vara ha en ”enkel lösning” – förbjud vinsterna. Hur skapar denna retorik en bättre välfärd?

Annsofie Thuresson
Ordförande socialnämnden

Om kollektivtrafik

station-kavlinge

I söndags ändrades taxan i kollektivtrafiken och de nya tiderna på tåg och bussar slog in. I Kävlinge ser vi stora förändringar, både i biljettpris och i turtäthet. Något som skapat mer eller mindre kaos de inledande dagarna.

Kollektivtrafiken styrs i kollektivtrafiknämnden i regionen där styret (S+MP) styr i minoritet. Skånetrafiken är de som utför kollektivtrafiknämndens beslut. Kävlinge kommun har två möjligheter att påverka
1) genom att förhandla med Skånetrafiken inför omläggning av tidtabell.
Detta görs varje år och har många gånger resulterat i bättre trafik för våra resenärer
2) genom att köpa för kommunala skattepengar fler linjer.
Detta måste vi väga mot vad vi ska satsa på skola, förskola och omsorg. Vad är viktigast? Att kommunala skattemedel går till kollektivtrafik (som är regionens ansvar) eller välfärd? Vi ser det senare även om det finns undantag. I år köpte vi exempel till turer mellan Kävlinge och Svalöv för att våra ungdomar ska kunna ta sig till gymnasiet – vi förhandlar och ger input och gör vad vi kan för att påverka Skånetrafiken.

Som politiker har vi också ständig interaktion med våra regionrepresentanter för att påverka i regionala frågor. I år gav detta resultat men gick tyvärr inte hela vägen. Styret (S+MP) lade två budgetförslag, ett med skatteökning och ett utan. I båda förslagen av Styret fick kollektivtrafiknämnden 2 348,8 mkr. Alliansen däremot lade ett förslag utan skatteökning där kollektivtrafiknämnden fick 25 mkr mer – dvs 2 373,8 mkr. Nu vann styrets förslag vilket innebar mindre pengar till kollektivtrafiken. Detta tillsammans med en ekonomi med en stor kostnadsökning i regionen har lett till att Styret gör neddragningar genom hela regionen – och det är detta vi nu ser i vår vardag – med bland annat sämre tur-täthet.

Så, fakta är att regionens ekonomi inte går enligt budget. Fakta är att styret lade två budgetförslag, men även med en skatteökning hade inte kollektivtrafiken fått mer av styret. Att säga att ”om vi fått höja skatten i regionen hade kollektivtrafiken haft mer medel” är helt fel. Fakta är att alliansen lade ett budgetförslag med 25 mkr mer i anslag än Styret för kollektivtrafiken. Detta förslag föll. Fakta är att kommunen valt att inte köpa en massa extra turer utan satsa era skattemedel på skola och omsorg istället. Fakta är att kommunen gjort allt vad man kan i förhandlingar med Skånetrafiken.

Det är högst beklagligt att våra invånare får försämringar och har mötts av kaos dessa dagar. Vi har varit på plats på stationen och pratat med er och vi kommer att ta med oss era åsikter i våra diskussioner med region och Skånetrafiken. Tack för er input och för att vi tillsammans arbetar för att göra förbättringar.

Annsofie2

Annsofie Thuresson
Ers Regionfullmäktige
Vice ordf Kävlingemoderaterna

Bygg ut E6 nu!

e6

Kaos på E6 på sträckan mellan Helsingborg till Malmö är nu inte ett undantag utan ett dagligt faktum. Ett faktum som påverkar alla boende och kommuner längs med sträckan och sträckan förbi Löddeköpinge vid Borgebyavfarten är extra drabbat.

Vi får nu veta att trafikverket under två års tid kommer att starta en stor ombyggnad av trafikplats Flädie och väg 16 mellan Flädie och Lund. (http://www.sydsvenskan.se/2016-09-28/koer-vid-fjelie) Något som kommer att att ge fullständigt kaos för våra dagliga pendlare i två års tid. Anledning? För att både motorvägen och vägen är överbelastade enligt trafikverket.

Ja, det är något vi moderater kan hålla med om, men det gäller inte enbart denna del, det gäller hela sträckan. Att rusta upp vägar runt om för att avlasta motorvägen är bra, men det räcker inte. Ett kaos i två år för något som inte kommer att ge stor effekt är något vi ifrågasätter stort. Varför inte bredda motorvägen till 6 filer istället för dagens 4? Vi har sedan många år nått max-kapaciteten. Pendlarna sitter i köer dagligen, och oavsett ökad bensinskatt, fler insatta bussar (som också fastnar i köerna) eller information hjälper.

Vi bor i en pendlarkommun, som har hela Greater Copenhagen som arbetsmarknad. Våra invånare måste kunna ta sig lätt, smidigt och framförallt tryggt till jobb, oavsett vilket färdmedel de väljer. Våra invånare måste veta att de hinner hämta och lämna sina barn på skola och förskola.

Moderaterna i Kävlinge och vår regionrepresentant anser att öka tåg och busstrafiken bidrar, att rusta upp kringliggande vägar runt motorvägen likaså, men det som är nödvändigt och som måste göras nu – bygg ut motorvägen och gör det rätt! Tyst asfalt, bra bullerskydd och tydlig skyltning. E6 ska inte vara en olycks-och-dödsfälla, det ska vara en trygg väg till arbete och hem.

Annsofie2

Annsofie Thuresson
Regionfullmäktige -ers

Pia kommunhus

Pia Almström
kommunstyrelsens ordförande i Kävlinge

Rita om kartan löser inget

Så kom det, förslaget kring regionsammanslagningen. Regionutredningens indelningskommitté föreslår ”6 jämnstora regioner”, till skillnad från dagens 21 regioner och län.

Regionfördelning

Hur ser det ut för Skåne? Förslaget är att Skåneregionen, som redan idag består av 1.3 miljoner invånare och 33 kommuner, slås samman med Blekinge vilket ökar regionen marginellt invånarmässigt till 1.4 miljoner invånare och 38 kommuner men markant i yta.

Varför kommer detta förslaget fram? Främsta skälet som förs fram är att ”det handlar om att minska antalet administrativa gränser, som ofta spelat ut sin roll”, samt att ”dagens indelning är i grunden orättvis. Vi har tre stora regioner, Stockholm/Gotland, Västra Götaland och Skåne och resten är uppdelat i 18 små län”

Så, minska administrativa och samarbetsgränser? Skåne räknas redan som stor region men ska ändå utökas? Hur kan detta öka effektiviteten i Skåne? Är gränsen mot Blekinge så avgörande? Hur minskar vi den administrativa bördan genom att slås ihop?

Svaret är inget. Det är drygt 20 år sedan vi gjorde sammanslagningen mellan Malmö och Kristianstad län. En sammanslagning som gjorde en stor-region och som har gett samordningseffekter men det tar tid innan vi ser detta.

Att tänka administrativt är helt fel – vi måste tänka funktionellt. Skånes funktionella region är den samtliga skånska kommuner har gått med i nämligen Greater Copenhagen. Vi tänker väster ut, vi tänker söder ut, inte uppåt. Vi tänker funktionellt. Var finns arbetsmarknad? Var finns jämnstora och större samarbetspartner. Var ser vi möjligheter till bättre effektivitet? Svaret till detta idag är Greater Copenhagen, inte regionsammanslagning med Blekinge. Den eventuella administrativa vinsten tillsammans med Blekinge är försvinnande liten till skillnad av vad ett bra samarbete inom Greater Copenhagen ger för vinster för alla skånska invånare.

För Kävlinges del? Vi har tagit ställning. Vi ser ingen anledning att rita om kartan som en administrativ åtgärd. Vi ser oss som en del av samarbetet vi har gått med i. Region Skåne och Köpenhamn.

Annsofie Annsofie Thuresson – Moderaterna i Kävlinges representant i Region Skåne.

Storsläggan löser inte regionernas utmaningar!

Den sista februari ska utredarna Barbro Holmberg och Kent Johansson avge en lägesrapport till regeringen om hur arbetet med att dela in Sverige i nya administrativa regioner går. Den 9 mars är det tänkt att de ska visa upp en ny Sverigekarta.

Dagens 21 landsting och regioner ska enligt direktiven bli ”väsentligt färre”. Detta beslöts för lite drygt ett halvår sedan, trots att regeringen med civilminister Ardalan Shekarabi (S) i spetsen är väl medveten om att propåer ovanifrån om regionreformer har avvisats av folket flera gånger under flera decennier.

Ingen har någonsin demonstrerat för att få bli del av en storregion.

Det sägs att en ny Sverigekarta ska lösa viktiga problem, som jämlikhet, samverkan, arbetsmarknad och sjukvård. Det är inte sant. Alla dessa frågor hanteras redan i dag. Vi har utjämningssystem och samarbeten; funktionella arbetsmarknads- och sjukvårdsregioner. Gränslös kollektivtrafik. Detta visar att de utmaningar som finns går att lösa med finsnickeri i stället för med storslägga.

Argumentet att alla som ska sköta sjukvård, kollektivtrafik och regional utveckling måste vara identiska med de statliga myndigheternas indelning hörs också ofta. Att en storlek skulle passa alla är dock heller inte sant.

Polisens indelning kan tas som exempel. När polisen blev statlig 1965 minskades antalet polisdistrikt från över 500 till 119. 1999 blev det en polismyndighet i vart och ett av de 21 länen. 2015 bantades organisationen till sju polisregioner.

Polisregion Syd omfattar Skåne, Blekinge, Kalmar och Kronobergs län – inte bara Skåne och Blekinge, som det nu spekuleras i som det hetaste alternativet för en storregion i södra Sverige – och som också Ansvarskommittén föreslog 2007, men inte fick igenom. Försvarsmakten är samtidigt indelad i fyra militärregioner. Arbetsförmedlingen verkar i tre regioner, och Kustbevakningen i två. Skatteverket å sin sida har funnit att de arbetar bäst i sju regioner.

Alla statliga myndigheter har rimligen tagit hänsyn till hur de på bästa sätt löser sin uppgift, och gjort sin geografiska indelning efter det. För regioner/landstings del har detta inneburit konstruktiva samarbeten, samtidigt som det har varit viktigt att behålla den regionala förankringen.

Hela processen mot större regioner är dessutom felkonstruerad. Precis som i fallet med de statliga myndigheternas indelning bör län och landsting/regioner konstrueras efter vad de förväntas göra. Innan man ritar en karta måste man veta vad som ska finnas på den.

Diskussionen om att mer kan göras regionalt har regeringen dock bannlyst. Indelningskommittén tillbakavisar minsta propå om detta med att det inte ingår i direktivet att utreda. Då borde regeringen ge kommittén det som tilläggsdirektiv. Till exempel arbetsmarknads- och tillväxtfrågor skulle få en helt annan dynamik om det regionala inflytandet ökade.

För Skånes del borde regeringen vara informerad om det intensiva arbete som pågår inom Greater Copenhagen – även om det är lätt att tro motsatsen baserat på införandet av transportörsansvar med ID-kontroller som hinder för arbetspendlarna över Öresund. Skåne vänder sig inte enbart åt norr. Goda förbindelser med Blekinge, Kronoberg och Halland måste kombineras med fler fasta förbindelser över Sundet. Det dansk-svenska samarbetet kring materialforskningsanläggningen ESS och Max IV öppnar större möjligheter.

Just nu arbetas det intensivt för att EU:s stora prestigesatsning på ett kunskaps- och innovationscentrum inom livsmedelsområdet, Food4Future, ska hamna i Skåne – också det i samarbete med Danmark.

Före ID-kontrollernas införande ansåg näringslivet att Skåne var attraktivt just på grund av sitt geografiska läge och den öppna horisonten. Nu tvekar företagen och investeringar uteblir, trots att den planerade nya förbindelsen över Fehmarn Bält minskar tidsavstånden från Skåne till kontinenten.

I dag tar det fem timmar med tåg mellan Malmö och Hamburg. Med en Fehmarn Bält-förbindelse öppnad i mitten av 2020-talet kommer det att ta lika lång tid att åka med höghastighetståg till Hamburg som det antas ta till Stockholm 2035: 2,5 timme.

En ny indelning av Sverige i administrativa regioner borde fokusera på förutsättningarna för tillväxt, då det är den som garanterar välfärden. Då är det självklart att Skåne ska stöttas i ambitionerna att fördjupa samarbetet med Köpenhamn och Själland. Regeringen tycks i stället vara mer intresserad av att tvinga oss vända ryggen åt våra danska grannar och vänta på besked om stort och smått från Stockholm.

Lika bakvänt är det att civilministern har gett uttryck för att en ny kommunsammanslagningsreform står för dörren. Om nya regiongränser bestäms först kan det mycket väl bli så att två naturliga samarbetskommuner hamnar i varsin region. Stabila byggen brukar man bygga från grunden.

Vi 36 moderata toppföreträdare i Skåne är inte emot storregioner i allmänhet – vi tycker definitivt att regionerna kan få större uppgifter. Däremot är vi fullt övertygade om att Skåne både till ytan och invånarantalet är tillräckligt stort.