Det är du som ska ha rätt att välja

Imorgon, den 31 augusti har vi kommunstyrelsesammanträde och ett av ärendena som ska behandlas är ett ärende som kommer från oss i socialnämnden – nämligen ett inriktningsbeslut att införa LOV inom särskilda boende.

Vad är då LOV? LOV står för Lagen Om Valfrihet – och kort kan man lite jämföra med en skolpeng. Ni vet, när barnen börjar skolan så kan de välja vilken skola de börjar i och det finns en fast skolpeng som barnen tar med sig till skolan. Det är lite liknande. Kommunen sätter upp valideringsvillkor, dvs exempelvis kvalitet eller uppföljning och de företag som validerar sig, dvs möter dessa villkor får lov att öppna särskilt boende i vår kommun. Redan idag har vi en ”peng” via resursfördelningssystemet som går med den äldre till det boendet som hen bor på och här blir det som i skolans fall, om hen väljer LOV-boendet så går pengen med dit.

Varför vill vi införa LOV? Två skäl är tydligare än andra 1) för att du ska kunna påverka var du ska bo, eller för den delen var din far eller mor ska bo om de inte har förmåga att välja själva 2) för att stimulera företagandet och arbetslivet i kommunen. LOV är inte något man inför för att pressa priserna. LOV inför man för att man vill bredda för invånarna i boendeformer och för att man vill skapa också en bredare arbetsmarknad för våra vårdutbildade. Vi har idag en mycket bra kommunal verksamhet som alldeles utmärkt kommer att klara sig i konkurrens med LOV-företagen. Det är inget som varken jag eller mina vänner i kvintetten är rädda för.

Vår opposition däremot pratar gärna om att vi ska ”privatisera” och ”urholka den kommunala verksamheten” eller om man vill dra till med en förfärlig retorik ”vi handlar med de äldre”. När vi inför LOV så är det inte samma sak som att lägga på entreprenad (i oppositionens värld privatisera) utan den kommunala verksamheten finns kvar och kompletteras med boende från andra aktörer än kommunen. Vill du som invånare bo i kommunala boende så kan du välja att göra så. Ja du kan till och med när vi inför LOV välja vilket du vill bo i. Det kan du formellt inte idag. Jo, visst försöker man tillgodose önskemål om man kan, men det är med kommunens goda vilja, du har ingen rätt till att välja. Med LOV får du rätt att välja punkt!

Som jag har skrivit om, redan i mars på bloggen så har vi idag utmaningar med brist på platser. Framförallt inom särskilt boende men också inom korttidstillsyn och växelvård. Detta har i nu tillfälligt löst genom att köpa korttidsplatser på ett boende i Lund och göra om korttidsplatser i kommunen till särskilda boende platser. Det vill säga att de permanenta boendena är i kommunen och de tillfälliga i Lund. Detta är givetvis inte optimalt men en rimlig lösning.

Helt klart är att de ökade volymerna som ingen kunde förutse i höstas fortsätter att vara på en högre nivå och det gör att vi måste se över hela vårt lokalbehov. Detta kommer jag att lägga ett direktiv om på socialnämnden den 13 september. Här får förvaltningen ta helhetsgrepp – ska vi bygga till vårt kommunala boende Möllebacken i Löddeköpinge? Ska vi utveckla Kullagården? Hur tror vi att hälso- och sjukvårdsavtalet påverkar? Och betalningsansvarslagen? Hur ser vi till att vi har flexibilitet och utrymme att möta dessa utmaningar? Det är detta som direktivet ska visa – tillsammans med en kostnadsanalys givetvis.
Oppositionen? De tar inga initiativ i frågan, eller ja, de säger nej! Nej till LOV, nej till förändring, nej till att du får välja.

Annsofie2
Annsofie Thuresson
Ordförande Socialnämnden

 

Varför?

En dåres dåd? En terroristattack? Igen möts vi av ofattbara utsagor och outhärdliga beskrivningar. En man tog en lastbil och körde in i familjer som firade Frankrikes nationaldag på stranden i Nice. Vittnesmål om föräldrar som i desperation kastar sina barn över staket för att få dem i säkerhet etsar sig fast. Barn som stod på stranden och grät av skräck för att de blivit lämnade ensamma. Hur hade jag själv reagerat? Hur hade jag själv agerat? Tigermamman som kastar sig över sina barn för att skydda? Eller som kastar dem över ett staket för att skydda dem? Eller som fryst av skräck?

Blundar jag kan jag se det framför mig, skräcken, hur människor springer från något som är omöjligt att springa ifrån. Utan att ha varit där, utan att ha någon form av relation till Nice så tar detta hårt och tungt. Om ni ursäktar språket så hur i helvete kan detta ske? Hur kan en människa köra en lastbil och sikta på oskyldiga familjer och barn?
Varför – det är den frågan som klingar mest – varför?

Jag har inte svaret på den frågan – men det som hände i Nice är inte unikt. Vi har tyvärr sett det förr. En ensam människas hat orsakar så många familjers olycka och sorg. Kan detta komma att ske här, i trygga Sverige? I trygga Kävlinge? Jag önskar jag kunde säga att det aldrig kan ske här, men det kan jag inte. Mina barn vill ha den garantin, men det kan jag inte ge dem.

Kommunen? Vi har tjänsteman i beredskap och krisledningsnämnd. Oavsett katastrof är organisationen satt – vilket givetvis ger och kommer att ge trygghet till våra invånare. Men hindra? Vi har närpolis, övervakning och ständigt arbete med att öka tryggheten. Viktigt och mer relevant än någonsin, men hindra? Kan vi hindra en ensam människas dårskap om hen bestämmer sig? Jag tror inte det – och händelserna i Nice är bara en del som stärker det.

Våra tankar går till offren av en människas dåd. Ta hand om varandra.

 

Annsofie  Annsofie Thuresson

Att få välja på riktigt

LOV är ett begrepp som många slänger sig med. Vad är det egentligen? LOV är en förkortning för Lagen Om Valfrihet. Kort sagt, vi politiker säger ”vet ni, ni som invånare är kloka och det är inte vi som ska bestämma vart ni ska bo eller vem som ska komma hem till er och hjälpa er, det är ni som ska göra det”.

Låter det bra och rimligt? Absolut tycker vi i moderaterna och kvintetten. Socialdemokraterna? De finner ingen anledning att tro att du som invånare kan och vill välja. Det är tydligen de bättre på än du. Ja, det är den enda slutsatsen som vi kan dra med tanke på att all diskussion om LOV avslutas med avslag eller ”för övrigt vill vi att all verksamhet ska vara i kommunal regi”.

Men åter till LOV – hur kan vi vara säkra på att det är bra verksamhet som de privata entreprenörerna driver? Vi politiker ställer upp krav på exempelvis kvalitet, stabilitet och trygghet – ja samma krav som i ställer till kommunens verksamhet – och de företag som möter kraven kan då utföra tjänsterna åt kommunen. Men försvinner kommunens ansvar? Nej, absolut inte, tvärt om. Kommunen är din partner i detta som också kontrollerar att entreprenörerna sköter sig och möter det som de lovat. Vi fick en genomgång på senaste nämnden om uppföljning av Attendos arbete och vi frågade då om vi gör samma kontroll på våra egna verksamheter? Nej… ja, alltså, vi kontrollerar dem och har brukarenkäter men nej, inte samma detaljerade kontroll görs. Det tar vi till oss och ser till att vi får göra i fortsättningen.

Men försvinner den kommunala verksamheten? Nej, med LOV finns den kommunala utföraren kvar, iallafall så länge som du som invånare väljer kommunen. Alla de som vill ha kommunen kan alltså välja kommunen och alla de som vill ha ett privat alternativ kan alltså det. Med vår politik får alla det som de vill, men med socialdemokraternas politik så får de som vill ha privata entreprenörer inte det.

Idag har vi LOV inom servicetjänster – det vill säga om du får bistånd på servicetjänster (städ, tvätt och handel) så får du också välja vem som kommer hem till dig. Vi har ett beslut om att införa i hemvården, så du även där kan välja vem som kommer hem till dig och hjälper dig.

I juni tog vi första steget att införa LOV inom särskilt boende. Innan det införs ska även kommunstyrelsen och kommunfullmäktige säga sitt. Men vad innebär detta? Jo, om du, din partner eller dina föräldrar behöver och får bistånd att flytta in på särskilt boende så kommer ni att kunna välja vart ni ska bo. Om ni vill bo i kommunalt boende, ett privat boende, i Löddeköpinge, Kävlinge, Dösjebro, Furulund, ja om och när detta går igenom och genomförs får du alltså välja själv och blir inte längre placerad.

Socialdemokraterna påstår att man reda idag kan välja. Låt oss fundera på det. Ja, om det finns plats och ja, om kommunen tycker att det är ok, så får du välja. Ett villkorat val där kommunen när som kan gå in och säga, ops, nej, det blir inte så. Det tycker socialdemokraterna är valfrihet!

Nej, valfrihet är när du får välja och om du inte kan, vill eller orkar, ja då får du bo så nära din nuvarande bostad som möjligt. Men de flesta av oss vill påverka, vill se över möjligheterna. Att bo vid fartfyllda Möllebacken där man ständigt ser Lödde i rörelse, att bo vid trygga Billingshäll med många aktiviteter, att bo i Stationsstaden i Kävlinge i Attendos ”spa och sport”-boende. Ja detta är bara några val som kan bli verklighet. Vi kommer att göra allt för att få detta på plats, för det är du som som bestämmer över ditt liv, inte vi.

Annsofie Annsofie Thuresson

Varför är värdlandsavtalet så viktigt?

I onsdags röstade vi för ett värdlandsavtal med Nato vilket är mycket glädjande.

Varför är värdlandsavtalet så viktigt? Den säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde har sedan 2014 och Rysslands illegala annektering av Krim kommit att kännetecknas av tilltagande spänningar. Den ryska kärnvapenretoriken har hårdnat på ett sätt som inte ens var tänkbart under det kalla kriget och den svenska säkerhetspolisen konstaterar att Ryssland genom offentliga uttalanden och i sociala medier försöker påverka debatten om Sveriges säkerhetspolitiska vägval. I det läget kan vi som den politiska vänstern önskar välja att stå utanför och se på och därigenom gå Rysslands ärenden. Eller så kan vi aktivt delta i arbetet för en säkrare värld. För Moderaterna är det valet självklart.

Säkerhetspolitiskt samarbete är heller inget nytt påhitt. Bland annat har Sverige och Finland sedan 2009 ett nära försvarspolitiskt samarbete som fördjupas allt mer. Det är mycket välkommet eftersom värdlandsavtalet med Nato inte är mer kontroversiellt än samarbetsavtalet med Finland, trots att vissa röster i debatten menar det motsatta.

Ensam är inte stark. Med anledning av det alltmer osäkra läget i omvärlden blir frågan om vem och vilka Sverige säkerhetspolitiskt ska samarbeta med alltmer aktuell. Värdlandsavtalet är ett viktigt steg för att öka Sveriges förmåga att kunna ge och kunna ta emot stöd. Genom att se över de svenska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetena samt stärka den svenska försvarsförmågan kan vi möta en allt osäkrare värld och de ökande spänningarna i vårt närområde.

Alla har dock inte varit positiva till ett avtal och debatten har tidvis varit hård och ibland rent osaklig.

Medborgare (med förmodade vänstersympatier) har bokstavligen fyllt våra brevlådor och mailkorgar med utskick om värdlandsavtalets förkastlighet. Tvärtemot vad Natomotståndare påstår bygger värdlandsavtalet på frivillighet. Det betyder att Nato inte har automatisk rätt att stationera trupper på vårt territorium. Trupper får endast stationeras här efter en inbjudan från den svenska regeringen. Värdlandsavtalet ger Sverige, om vi så önskar, en ökad möjlighet att säkerhetspolitiskt samarbeta med andra länder.

När den politiska vänstern vill isolera sig från omvärlden står Moderaterna upp för internationellt säkerhetspolitiskt samarbete.

Boriana kampanj 3

Boriana Åberg (M)
Riksdagsledamot
Kävlinge

Regeringen struntar i Skåne, en rapport från Riksdagen

I tisdags debatterade jag mot infrastrukturminister Anna Johansson angående regeringens ID-kontroller på tåg och färjor och vad det har för effekter för oss här i Skåne. Enligt den rapport som Sydsvenska Handelskammaren presenterade för en tid sedan kostar kontrollerna 1,5 miljarder kronor per år i form av ökade kostnader för transportörer, negativ utveckling på arbetsmarknaden och minskade intäkter för Skånetrafiken och DSB. Utöver det tillkommer kostnader på längre sikt för minskad integration i Öresundsområdet. Regeringens tafatthet och dåliga hantering av situationen kostar stora summor pengar och det är vi som bor i Skåne som får stå för notan.

Under debatten frågade jag Anna Johansson gång på gång om regeringen planerade att kompensera transportörerna för de ökade kostnaderna som ID-kontrollerna innebär. Gång på gång duckade hon frågan och berättade istället hur ansvarsfull regeringen är i flyktingfrågan. Hon tog dessutom upp de tio miljarder som regeringen i höst planerar att tillföra kommunsektorn. Problemet är de pengarna ska gå till att delvis täcka alla kostnader som svenska kommuner har med anledning av flyktingkrisen. Det är helt enkelt för lite för att plus och minus ska gå ihop.

Jag kan bara konstatera att regeringen inte har kontroll över situationen och att intresset för att kompensera för de kostnader som ID-kontrollerna orsakar är svalt. Än en gång är det tydligt att regeringen struntar i Skåne.

Boriana Åberg

Stockholm den 28 april 2016

Om badhus

Det är ingen mänsklig rättighet att ha en badanläggning på orten där man bor. Man kan lätt få intrycket att det är den allmänna uppfattningen när man läser inläggen på olika Facebook-forum de senaste dagarna.

En badanläggning är inte ens något som kommunen enligt lag måste ha. I vår kommun, med 30.000 invånare, har vi två. Det finns det historiska skäl till, Kävlinge och Löddeköpinge var två kommuner när baden byggdes. De ska ersättas med ett, det är så vitt jag vet alla partier överens om.

När vi politiker fattar beslut gör vi det utifrån hela kommunens bästa. Vad som är hela kommunens bästa är ingen exakt vetenskap, det finns det olika uppfattning om i varje enskild fråga.

De senaste dagarna har det kommit kreativa förslag och erbjudande från olika aktörer, markägare upplåter mark för ett bad, entreprenörer erbjuder sig att bygga ett bad etc. Erbjudanden som låter fantastiska men låt mig nu klargöra några saker.

Förslaget att badet ska ligga i Kävlinge grundar sig på flera parametrar. Satsningen på stationsstaden är en, att det bor fler människor i Kävlinge/Furulund än i Löddeköpinge är en annan. Bättre kommunikationer är ytterligare en.

Anledningen till att vi föreslagit att ett nytt bad ska ligga i Kävlinge och inte i Löddeköpinge beror inte på att vi saknar mark i Löddeköpinge. Kommunen äger en hel del mark i Löddeköpinge. Hade vi velat bygga det nya badet i Löddeköpinge hade vi kunnat göra det på mark vi redan äger.

Argument för att ett bad ska placeras i Löddeköpinge för att Lödde SK har så bra och viktig verksamhet är lokalpatriotiskt och närmast att betrakta som en partsinlaga. För den som ser till hela kommunens bästa är inte Lödde SK:s verksamhet mer värd än SS Idens. Det är två föreningar som båda har en bra verksamhet.

Förslag, idéer och erbjudandet från lokala entreprenörer om att uppföra bad i Löddeköpinge låter ju bra. Det finns en stor hake, ska kommunen vara finansiär kräver lagen att vi upphandlar det enligt LOU. I praktiken betyder det att det inte alls är säkert att den lokala entreprenören är den som får uppdraget.

Enda sättet gå runt detta är att en entreprenör bygger ett bad, utan några som helst garantier från kommunen. När badet väl står där kan kommunen hyra in sig där, men det måste byggas helt utan några förpliktelser från kommunen.

Förbinder kommunen sig att använda sig av ett privat bad innan det är byggt, ska själva bygget ändå upphandlas enligt LOU men med entreprenören som beställare. I princip skulle då ett byggföretag behöva låta en konkurrent bygga deras bad.

Nu har beslutet skjutits lite på framtiden för att alla partier ska fundera en vända till på vad som är det bästa för hela kommunen. Det är inget lätt beslut, hade det varit det hade beslutet redan varit fattat.

Johan Ericsson Johan Ericsson

Riskabelt med höjd skatt på kärnkraften

barsebäckverken

Pia skriver idag tillsammans med moderata företrädare i alla skånska kommuner om den höjda skatten på kärnkraften:

För att säkerställa en trygg försörjning av kärnkraft bör effektskatten sänkas. Vi riskerar annars en framtida elbrist, och dyrare energipriser. Det kommer att slå särskilt hårt mot Skåne, skriver en rad moderater i södra Sverige.

Vinterkylan har slagit klorna i Sverige. Även i Skåne har det blivit vinter. Vårt beroende av god tillgång till ren och trygg energi visar sig tydligt när det är så här kallt. Men egentligen är det inte annorlunda under andra delar av året. Vår industri är beroende av energi året om. Det handlar om många arbetstillfällen.

En central fråga för svensk konkurrenskraft är att säkra industrins energiförsörjning. En trygg försörjning förutsätter i dagsläget kärnkraft som baskraft och vattenkraft som både bas- och reglerkraft.

Den rödgröna regeringen har nu höjt effektskatten på svensk kärnkraft. Detta har fått till följd att statliga Vattenfall allvarligt funderar på att avbryta sitt investeringsprogram i de svenska kärnkraftverken och därmed planera för en förtida avveckling. Inom en femårsperiod kan samtliga reaktorer vara hotade. En sådan avveckling skulle innebära att vi kommer att öka förbrukningen och importen av el som är producerad med olja och kol, samt innebära en stor risk för elbrist. Det kommer även att driva energipriset i Sverige uppåt, vilket kraftigt riskerar många arbetstillfällen i Sverige. För att säkerställa en trygg försörjning av kärnkraft bör därför effektskatten sänkas och dess utformning ses över. I Moderaternas budgetmotion i höstas föreslogs en sänkning av effektskatten med 250 miljoner kronor, samt att en översyn av dess utformning görs.

En annan viktig konkurrensnackdel inom landet är den indelning i elområden som gjordes 2011. Efter att Barsebäcksverkets båda reaktorer stängts 1999 och 2005 uppstod ett stort elunderskott i Sydsverige då överföringskapaciteten från Norrland var otillräcklig. Det ledde till att Sverige för att inte få elbrist inom landet ibland begränsade exporten av el.

De socialdemokratiska regeringar som drev igenom stängningen av Barsebäck bär ett tungt ansvar för att inte ha tagit de följdbeslut som var nödvändiga. Man borde ha investerat i mer överföringskapacitet och ny, regional elproduktion.

2010 krävde EU-kommissionen att Sverige skulle hantera överföringsbegränsningen till Danmark. Sverige delades då in i fyra elområden. Skåne tillhör område 4. Det innebär att vi betalar ett högre elpris jämfört med övriga delar av landet. Skillnaden varierar och under 2015 har justeringen i elområde 4 varit allt mellan några öre till över fem kronor per kWh. Således är det sydsvenska elkonsumenter som med högre elpriser betalar för stängningen av Barsebäck, en stängning som skåningarna inte har beslutat om.

Om vi ska fortsätta vara en industrination i framkant kan vi inte gå åt fel håll i energi- och klimatfrågan. Sverige ökade förra året effekten i kärnkraftverken med 175 MW. Globalt byggs det nytt. Under 2015 togs tio nya kärnkraftverk i drift runt om i världen, ytterligare 67 reaktorer är under byggnation. Världens tillväxtländer satsar på ren och säker kärnkraft för att minska användningen av kol.

Sverige behöver en regering som inte går åt motsatt håll jämfört med omvärlden. För Skånes och skånska företags skull borde Sverige utveckla kärnkraften i stället för att avveckla den i förtid. Sverige kan bättre!

Henrik Wöhlecke (M), Eslöv
Linda Allansson Wester (M), Svedala
Pia Almström (M), Kävlinge
Kristina Bendz (M), Ystad
Anders Berngarn (M), Lomma
Ulf Bingsgård (M), Trelleborg
Johan Bolinder (M), Skurup
Peter Danielsson (M), Helsingborg
Kenneth Dådring (M), Klippan
Kerstin Gustafsson (M), Båstad
Robin Holmberg (M), Ängelholm
Peter Johansson (M), Kristianstad
Lars Johnson (M), Burlöv
Anders Johnsson (M), Simrishamn
Peter Kovacs (M), Höganäs
Johan Larsson (M), Bromölla
Pontus Lindberg (M), Region Skåne
Ninnie Lindell (M), Bjuv
Eva Lindholm (M), Hörby
Stefan Lundgren (M), Sjöbo
Carl-Magnus Nilsson (M), Osby
Anna Palm (M), Höör
Pär Palmgren (M), Hässleholm
Birgitta Persson (M), Landskrona
Pontus Pålsson (M), Åstorp
Olof Röstin (M), Svalöv
Carl Johan Sonesson (M), Region Skåne
Christian Sonesson (M), Staffanstorp
Patrik Ströbeck (M), Perstorp
Per-Martin Svensson (M), Tomelilla
Torbjörn Tegnhammar (M), Malmö
Christer Wallin (M), Lund
Carina Wutzler (M), Vellinge
Carina Zachau (M), Örkelljunga
Patric Åberg (M), Östra Göinge

ID-kontrollerna äventyrar en hel gränsregion

KDbron_25887

Idag har jag tillsammans med 24 av mina skånska moderata kommunal och regionråds-kolleger skrivit om ID-kontrollerna och orimligheten i hur detta genomförs. Ni kan läsa debattartikeln nedan eller på DN-debattsida.

Öresundsbron. Kostnaderna blir betydande, både de mänskliga och ekonomiska, när id-kontrollerna i dag införs på tågen från Danmark till Sverige. Skåne har blivit en naturlig del av Köpenhamn och på längre sikt blir tvångsskilsmässan förödande för samarbetet som har byggts upp i Öresundsregionen, skriver 25 moderata Skånepolitiker.

Tågbyte för id-kontroll, högre priser och förlängd restid. Halverade tågset och halverad mängd avgångar. Kaoset på Kastrup från och med i dag, måndag (4/1), gör att det blir besvärligare för tusentals pendlare, turister och affärsresenärer att resa mellan Sverige och Danmark. Det råder det ingen tvekan om.

Och det är inte heller en liten bagatell, som regeringen tycks tro.

På längre sikt blir detta förödande för det samarbete som så framgångsrikt har byggts upp i Öresundsregionen. Skåne var fram till beslutet om transportörsansvar och id-kontroller en naturlig del av Köpenhamn. Forskning och utveckling, näringslivskontakter och handel, jobb och fritid. Kärlek.

Redan 1993 bildades Öresundskommittén, en samarbetsorganisation mellan Skåne och Själland som sedan dess har arbetat för att riva ned gränshinder och skapa en gemensam arbetsmarknadsregion. Samarbetet har under året fördjupats genom ombildandet till Greater Copenhagen and Skåne committe. Nu upplever vi en tvångsskilsmässa, framtvingad av en oförstående svensk huvudstad.

Vi både förstår och ser positivt på åtgärder som begränsar höstens flyktingström. Vi kan till och med försvara användandet av en bestämmelse om transportörsansvar, i rätt sammanhang. Sverige införde en variant av detta redan för hundra år sedan. Men det var onekligen både på ett annat sätt och i en annan tid. Före både nordisk passfrihet och EU-medlemskap.

Samarbetet inom Norden har sedan 1950-talets slopade passtvång för resa mellan länderna till stor del handlat om att undanröja gränshinder. Det har inte alltid gått så fort som vi i den största sammanhängande nordiska arbetsmarknadsregionen har önskat. Men medvetenheten om att fri rörlighet gynnar handel och kunskapsutbyte, som ger den tillväxt som bygger välfärd, har varit stark.

EU-medlemskapet 1995 hade samma inriktning. Rivna murar, mer individuell frihet och större möjligheter för var och en att förverkliga sina idéer. Inom unionen hålls de fyra friheterna högt: fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. De utgör basen för den inre marknaden.

Sedan Sveriges anslutning till Schengen 2001 har transportörsansvaret gällt vid våra yttre gränser på flygplatserna. I oktober i år utvidgades det till att gälla även färjor till Sverige från ett land inom Schengenområdet. Den 17 december beslöt riksdagen att transportörsansvaret skulle utvidgas ytterligare: till bussar och tåg som passerar gränsen.

Då passerade man gränsen för det rimliga. Att kräva samma ansvar för trafikbolagen att göra id-kontroller inom Schengenområdet – och mellan de nordiska länderna – som vid kontroll av passagerare som har passerat områdets yttre gräns, är väsensskilt.

Och att besluta om det utan att ens genomföra en trovärdig remissomgång, som Lagrådet har påpekat, är anmärkningsvärt. Vi – politiker som dagligen arbetar för att stärka förutsättningarna för den skånska utvecklingen – tillfrågades aldrig om hur vi såg på effekterna. Regeringens hafsverk äventyrar en hel gränsregion.

Hade regeringen frågat oss kunde vi till exempel ha tryckt på för att id-kontroller ska ske under färd. Då hade inverkan på det dagliga livet runt Sundet som vi känner det blivit minimal, men med maximal effekt. Bäst hade varit om transportörsansvaret och id-kontrollerna aldrig hade införts i en funktionell arbetsmarknadsregion. Alternativet att direktavvisa alla asylsökande som kommer från ett annat EU-land borde också ha prövats mer seriöst.

Det gränslösa Europa får inte vara en dröm reserverad för tider av världsfred. Den europeiska integrationen med transnationella regioner, som vår kring Öresund, är värd att skydda då den skapar förutsättningar för interaktion och innovativt företagande med frihet för mer interagerande människor emellan – oavsett var bostaden eller arbetsplatsen råkar vara belägen. De nationsgränser som skyddar i tider av oro, och som bäst upprätthålls mot länder vars värderingar vi inte fullt ut delar, är skadliga när de i stället klyver sammanvuxna och funktionella arbetsmarknadsregioner. Som vår.

Kostnaderna är både mänskliga och ekonomiska. Utöver de uppenbara hos trafikbolagen, den miljon om dagen som DSB beräknas få lägga ut eller de 15 miljoner kronor i månaden som Skånetrafiken tror sig förlora, handlar det om en samhällsekonomisk förlust av betydande storlek. Vi talar om miljardbelopp om begränsningarna för fri rörlighet blir kvar länge. Näringslivsföreträdare har påpekat att id-kontrollerna med sina fördröjningar och fördyrningar kan påverka attraktiviteten för både Sverige och Danmark som investeringsländer. Sedan bär det bara utför.

Skåne har Sveriges lägsta sysselsättningsgrad, trots relativt stark sysselsättningstillväxt. Arbetslösheten på 9,6 procent är högre nu än vad den var 2009, vilket var finanskrisens värsta år. Den kris som i sin tur var den värsta sedan 1930-talet. Denna paradoxala situation – hög arbetslöshet trots stark jobbtillväxt – visar att Skånes arbetsmarknad är tudelad. De sociala klyftorna är större i Skåne än i andra jämförbara län. Arbetsförmedlingens prognoser visade samtidigt, redan före panikbeslutet om id-kontroller, att tillväxten av arbetstillfällen i Skåne är lägre än i övriga storstadsregioner.

Detta manar till snar handling, inte minst för en fortsatt fördjupad integration av arbetsmarknaden i Öresundsregionen. Kostnaden för att göra tvärtom är en nationell angelägenhet. Regeringen måste ta sitt ansvar – för hela Sverige.

Carl Johan Sonesson (M), regionråd, Region Skåne Lars-Ingvar Ljungman (M), förbundsordförande i Skåne Pontus Lindberg (M), regionråd, Region Skåne Torbjörn Tegnhammar (M), kommunalråd, Malmö Christer Wallin (M), kommunalråd, Lund Anna Palm (M), kommunalråd, Höör Christian Sonesson (M), ordförande kommunstyrelsen, Staffanstorp Linda Allansson-Wester (M), ordförande kommunstyrelsen, Svedala Pia Almström (M), ordförande kommun­styrelsen, Kävlinge Kristina Bendz (M), kommunalråd, Ystad Anders Berngarn (M), ordförande kommun­styrelsen, Lomma Ulf Bingsgård (M), kommunalråd, Trelleborg Johan Bolinder (M), kommunalråd, Skurup Kenneth Dådring (M), kommunalråd, Klippan Kerstin Gustafsson (M), kommunalråd, Båstad Robin Holmberg (M), kommunalråd, Ängelholm Peter Johansson (M), kommunalråd, Kristianstad Anders Johnson (M), kommunalråd, Simrishamn Lars Johnson (M), kommunalråd, Burlöv Ninnie Lindell (M), kommunalråd, Bjuv Stefan Lundgren (M), ordförande kommun­styrelsen, Sjöbo Pär Palmgren (M), kommunalråd, Hässleholm Olof Röstin (M), kommunalråd, Svalöv Henrik Wöhlecke (M), kommunalråd, Eslöv Patric Åberg (M), ordförande kommunstyrelsen, Östra Göinge

Nu kommer måltidsvän till Kävlinge!

mat

De tre stora utmaningarna vi har i vårt samhälle när det gäller våra seniorer är ensamhet, otrygghet och undernäring. För de som bor hemma i sina ordinära boende är det extra svårt för oss att nå fram. Den senaste undersökningen som SKL gjorde visade på dessa utmaningar och med anledning av det lade vi fram ett direktiv som heter spisevän – numera måltidsvän.

Det är ett projekt som startade i Danmark och enkelt uttryckt går ut på att vi har en frivilligorganisation som går hem och äter hemma hos äldre som vill ha en måltidsvän. Vi startar detta som ett projekt under 2016 och i kävlingemodellen så har vi 20 frivilliga som antingen kommer hem och äter hos personen i fråga eller går hem och hämtar hen och går till restaurangen sedan och äter tillsammans.

Vad åstakommer vi med detta? I de bästa världar så minskar vi ensamheten, ökar tryggheten och samtidigt minskar undernäringen för de personer som har en måltidsvän. Med relativt enkla medel kan vi ge väldigt mycket till den enskilda personen. Vi kör igång 2016 och utvärderar i slutet av året.

Vi måste våga satsa och prova nya vägar för att hitta de målgrupper som behöver oss bäst!

http://kavlinge.lokaltidningen.se/sallskap-runt-bordet-ska-oka-matlusten-/20151209/artikler/151209833/1141

Annsofie  Annsofie

 

Nya förändringar i öppenvård – socialnämnd

helping hand

Tisdagen den 17 november hade vi socialnämnd – en nämnd full med information och ärende. Några av de viktigaste kan du läsa nedan:

Öppenvård Barn/Unga/Familj
Ett beslut innebär att vi nu gör om strukturen för öppenvården för barn/unga/familjer i kommunen. Hur då och varför? I juni lade kvintetten ett direktiv om att utreda bland annat vad öppenvården har för målgrupp, vad vi har för kompetens, om vi ska ha kommunal öppenvård eller om vi ska köpa upp tjänsterna.

Nu blir det en kombination. En tydlig målgrupp är identifierad för den kommunala öppenvården, ett tydligt uppdrag och en resursfördelning som innebär att man får finansiella medel efter de uppdrag man får gör att vi nu får en ännu mer tydlig, professionell och effektiv vård. För de som inte tillhör målgruppen för den kommunala öppenvården köper vi istället en mer specialiserad vård.

För oss som moderater är det oerhört viktigt att vården är individuell, hög kvalité och effektiv. Detta är ett stort steg i helt rätt riktning. Genom tydlighet, riktlinjer och mål så kommer vi att kunna hjälpa fler på ett bättre sätt med samma medel. Om ett år har vi begärt uppföljning och vi kommer att följa utvecklingen noggrant och med stort intresse.

Kundlöfte LSS-verksamhet
Det är alltid en intressant diskussion enbart i begreppet kundlöfte. Det slår aldrig fel i att oppositionen inte vill kalla det för kundlöfte för vi har inga kunder – något som vi ser är ett bra synsätt och det är naturligt att kalla våra löfte till våra invånare för just kundlöfte. Nåväl igår tog vi fyra nya löften inom LSS-verksamheten. Det är till våra deltagare i daglig verksamhet, på våra gruppbostäder, i vår korttidstillsyn och korttidsvistelse som får tydliggjort vad de kan förvänta sig från oss som kommun.

Löftena är tydliga och är en viktig del i det kvalitetsarbete som vi kontinuerligt arbetar med. En av våra LSS-verksamheter drivs av Attendo men givetvis har även de som bor där samma löfte från oss som kommun.

Föreningsbidrag
Föreningsbidrag delas ut i november och socialnämnden har tre område som får, dels våra pensionärsföreningar inom ramen av hemvården. Dels våra handikapporganisationer inom ramen för handikappomsorgen. Båda dessa har tydliga reglementen som styr vad föreningarna får i bidrag baserat på antal medlemmar.

Vi har också föreningsbidrag inom IFO där vi gör en bedömning av vad de bidrar med i vår kommun. Igår gjorde vi en förändring mot liggande förslag och det var att öka nattvandrarnas föreningsbidrag med 15000 kr, med kravet att vi får in skriftlig redovisning från 2015 vad pengarna har använts till och sedan givetvis även för 2016. Vi ser det goda arbetet nattvandrarna gör och i våra dialoger har vi också förstått att med dessa medel kan de göra mycket mer vilket ökar tryggheten i hela kommunen. Därför är det en satsning som vi initierade och som vi var glada att vi fick stöttning för hos de andra partierna.

Ni vet väl att ni på kommunens hemsida alltid kan hitta protokollen från nämnderna och där kan få mer information om vad som tagits beslut om?