Denna nyhet är mer än 3 år gammal

2 augusti, 2017

”Den som ger sig in i leken får leken tåla” – eller?

”Den som ger sig in i leken, får leken tåla” eller varför inte ”har du tagit på dig de uppdraget så får du stå ut med det”. Det är nog de vanligaste svaren som jag och mina kolleger får när en dialog spårar ur eller när man på socialmedia exempelvis blir uthängd som ”idiot” eller liknande. Jag säger inte att jag är perfekt på något sätt. Jag kan säkert också i hettan av en diskussion vara mindre eftertänksam än vanligt och efteråt tänka – blev detta så bra? Men det är skillnad på det och det som är systematiskt och som i slutändan leder till förakt och att man som fritids- och deltidspolitiker till slut säger ”nej, det räcker, det är inte värt det”.

Låt mig ta som exempel. Du håller ett anförande i talarstolen. Oppositionen vänder sig om och börja prata med varandra istället för att lyssna. Ja, de till och med ställer sig upp och diskuterar med ryggen vänd samtidigt som anförandet sker. Eller, så går en person upp i talarstolen och tilltalar inte den som de vänder sig till med namn eller ens parti utan istället kategoriskt skriker ”hon” eller ”han”. Eller varför inte gå upp och likt en lärare förklara att ”du som är ung, du har fel, se nu på mig, du vet att du har fel”. Detta mina vänner är klassisk härskarteknik.

  • Osynliggöra – det vill säga vända sig om och börja prata om något annat istället för att lyssna
  • Förlöjligande – att framställa personen som oviktig
  • Påförande av skuld och skam – att bli kritiserad att man inte följt informella regler som kanske till och med hittats på i samband med att kritiken framförs.

Här är inte min ”favorit” med – ni vet ”damn if you do, damn if you don’t”. Gör du något är det fel och gör du inget är det fel – ypperligt sätt att se till att man själv alltid har rätt och alla andra alltid har fel. Se bara på senaste tidens presskonferenser från regeringen så får du bra exempel.

Härskarteknik finns, den pågår och är i högsta grad på tapeten inom politiken på riks, region och i vår kommun. Som sagt, har man gett sig in i leken så får man leken tåla – eller måste det vara så?

Politikerföraktet finns också. Istället för att se det positiva med att kommunpolitiker syns och berättar om kommunen så blir responsen ”så du slösar skattepengar” eller ”sänk din jävla lyxlön och pension så vi får mer”. Då känns det faktiskt som att slå huvudet i en vägg.

Som fritidspolitiker har du mötesarvode, i vår kommun på 500 kr, inget annat. Du får inte pension, du får inte mer om mötet varar 1 timme eller 4. För arvodet förväntas du läsa in dig, vara uppdaterad med ärendena, gå på förmöten och givetvis nämndsmötet.

Jag som deltidspolitiker och nämndsordförande har helt rätt ett månadsarvode som ska motsvara det jag förlorar i lön på mitt arbete eftersom det krävs att jag lägger ner en väsentlig del av min arbetstid på politiken. Varken jag eller mina moderata nämndsordförandekolleger har pension via politiken. Snarare skulle jag säga att vi förlorar pension för att vi behöver gå ner i tjänst emellanåt för att klara uppdraget. Om ni inte litar på det jag skriver så kan ni enkelt gå in på www.kavlinge.se och läsa policyn för arvode. Allt är offentligt. Ni kan begära ut mina mail eller varför inte mina kvitton.

Jo, det är faktiskt så. Jag betalar det mesta själv och så gör mina moderata kolleger också. Vi drivs av en vilja att göra det bättre för kommunens invånare. Att få vara med och göra skillnad. Utskällningar och förakt? Det är tyvärr en liten del av uppdraget, men inte en del som jag vill normalisera. Politiker behövs inte höjas till skyarna, men kanske behandlas som vilken person som helst? Med nyfikenhet och respekt – så som jag och mina kolleger möter dig som medborgare.

Annsofie Thuresson
Ordförande socialnämnden

Ta ställning och dela artikeln