Låt oss prata vinster i välfärden – oj, skrev jag verkligen det? Vinster i välfärden…. Detta känsliga och mer och mer aktuella ämne. Grunden ligger i den så kallade Ilmar Reepalu utredningen ”ordning och reda i välfärden, SOU 2016:78”.

Varför gjordes denna utredning? Jo på regeringskansliets hemsida går att läsa att
”syftet är att säkerhetsställa att offentliga medel används just till de verksamhet de är avsedda för och att eventuellt överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått”.

Ja, utredningen gäller välfärdstjänster, eller ja, inte alla, utan de företag som utför själva vården och omsorgen. De som bygger husen, tillverkar hjälpmedel, utvecklar och leder den tekniska utvecklingen inom vård och omsorg berörs inte alls. Detta trots att det är offentliga medel som upphandlar deras tjänster. Men ja, detta är tydligen fullständigt irrelevant om ni frågar vänstersidan.

Så – hur kom ”ordning och reda i välfärden” att mest handla om vinster i välfärden? Den behandlar mycket mer. Förändring i LOV, förändring i LOU, krav på tillstånd för att ta emot offentliga medel (fortfarande bara om du utövar vård och omsorg, finns inga krav på andra företagare). Det kan vi fundera på, men det naturliga är givetvis för denna retorik och tanke går hem hos alla.

Självklart ska skattemedel användas till kärnverksamhet och välfärd! Det finns inget parti som inte skriver på det. Men frågan för moderaterna är vilken kvalitet vi får ut av skattepengarna och effektiviteten. Detta finns inte med. I utredningen på sid 24 tydliggörs det: ” Utredningen har övervägt alternativ till en sådan reglering, bl.a. att ställa mer detaljerade kvalitetskrav i upphandlingar och att ställa bemanningskrav på utförarna av välfärdsverksamhet. Utredningen bedömer dock att dessa alternativ är svåra att genomföra i praktiken eller har andra betydande nackdelar.”
Alltså – kvalitetskrav är svåra att genomföra i praktiken. Då går vi på det enklare – vinst. Så lanserar vi resonemanget att bara vinsten begränsas så blir allt väl i välfärds-Sverige. Kom igen – är det så enkelt?

Vad säger utredningen kring vinster i välfärden? På sidan 25 kan vi läsa att ”för att offentliga medel i huvudsak ska gå till det som det är avsedda för föreslår utredningen att en juridisk person med tillstånd att ta emot offentliga medel högst får ha ett visst rörelseresultat”. Vad sjutton menas med det? Ja, företaget får helt enkelt ett vinsttak – de får inte ha över en viss vinst.

Men vad är den begränsningen, hur räknas den? Vi läser vidare på sidan 25 ”Begränsningen av hur högt rörelseresultat som ska tillåtas föreslås sättas i relation till det kapital som investerats i rörelseverksamheten, s.k. operativt kapital. Med operativt kapital avses rörelsetillgångar minus rörelseskulder.” Hm, krångligt eller hur? Men detta är det som utredningen menar gör att välfärdens pengar går till det som det är menat, välfärden. Tänk ett steg längre – vilken typ av företag som utför omsorg? Tjänsteföretag – deras stora investering är anställda. Deras investeringsmöjligheter skiljer sig avsevärt från exempelvis byggbolag eller it-bolag. Hela upplägget är designat för att försvåra och omöjliggöra en verksamhet för välfärdsföretagen.

Men hur får en friskola sina medel från kommunen? Hur får ett LOV-företag inom hemtjänsten sina medel från kommunen? Regleras detta utefter företagets resultat? Nej, en friskola får via skolpeng. Den ändras inte oavsett om friskolan går med förlust eller med vinst. LOV-företag får på samma sätt samma summa som kommunen har för att utföra LOV-tjänsten. Summan ändras inte oavsett om företaget går med vinst eller förlust. Så kommunen betalar inte mer eller mindre till företagen för att ett vinsttak sätts. Företagen får samma ersättning som en kommunal verksamhet.

”Jo, men tanken är ju att inte skattemedlen ska skickas till risk-kapitalister utomlands, så stoppas vinsten så finns det inget att skicka”. Nej, självklart ska de inte det! Vet du egentligen hur stora de privata aktörerna är på marknaden? För i retoriken låter det som om de tagit över hela välfärden – nedan är siffror från SCB, öppna jämförelser och svenskt näringsliv:

  • 17% av verksamheten inom välfärdssektorn utförs av privata företag.
  • 93% av de drygt 14 000 vård och omsorgsföretagen har mindre än 20 anställda
  • Privata äldreboende är bättre än de kommunala på 18 av 22 kvalitetsindikatorer enligt socialstyrelsen.
  • IT-branschen ”spenderar” mer skattepengar än hela den privata sjukvårdsbranschen.
  • Byggbranschen bygger för mer skattepengar än utförandet av privat vård, skola och omsorg använder tillsammans.

Det intressanta är i min mening att företagen får samma medel som den kommunala verksamheten och inte bara går runt utan kan uppvisa vinst. Varför kan så få kommuner göra detsamma? Brister kommunens utförande av välfärden borde kanske frågan vara?

Så att skattemedel går till ”riskkapitalister utomlands” är en retorik, inte fakta. Att ”barn säljs på börsen” är retorik, inte fakta.

Fakta är att ett vinsttak kommer att slå undan benen på en mängd småföretagare, de som skapar jobb. Fakta är att istället för att tala om vinsttak så borde utredningen prata om kvalitetsgolv (men det var för komplicerat). Fakta är att underskotten i välfärdssektorn är betydligt mer problematiskt än vinsterna. Men det föreslås inte ett förbud mot förluster.

Så vad blir resultatet om välfärdsutredningen blir verklighet i sin helhet? Realistiskt sett så blir antalet företag färre, jobb går förlorade. Kommunen får ta hela ansvaret, arbetsmarknaden och därmed löneutveckling och valfrihet begränsas för våra pedagoger, undersköterskor, vårdbiträde och sjuksköterskor. Men pengarna stannar inom välfärdssektorn – eller ja, inom kommunen iallafall.

Du vet väl att inom kommunen är det inte något konstigt att omdisponera medel, om så behövs? Mellan exempelvis skola till teknisk, från omsorg till byggnation eller tvärt om? Men det retoriken ”asfalt före omsorg” används inte så flitigt av socialdemokratin. Hur är det ”att säkerhetsställa att offentliga medel används just till de verksamhet de är avsedda för och att eventuellt överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått”?

Jag är djupt oroad, för våra invånare, för våra företagare, för vår välfärd. Hur kan vi ha kommit så långt ifrån kärnan? Hur kan debatten så enkelt flyttas från tillgänglighet, kontinuitet, kvalitet, valfrihet med individen i centrum till att bara vara ha en ”enkel lösning” – förbjud vinsterna. Hur skapar denna retorik en bättre välfärd?

Annsofie Thuresson
Ordförande socialnämnden