Denna nyhet är mer än 3 år gammal

4 februari, 2016

Tre beräkningar = en prognos?

mangfald

Idag har Migrationsverket presenterat en ny prognos för flyktingmottagandet. Eller ja, egentligen tre prognoser, eller ”beräkningsalternativ”. Det högre alternativet ligger på 140.000 personer varav 27.000 ensamkommande. Det lägre alternativet är på hälften, det vill säga 70.000 personer varav 12.000 är ensamkommande. Sedan har Migrationsverket ett mellan-alternativ också för säkerhets skull på 100.000 personer varav 18.000 är ensamkommande barn. Migrationsverket själva säger att det är ”stor osäkerhet” i siffrorna och att de inte längre kan prata om prognoser.

För att få någon form av förståelse för dessa siffror bör man ha med sig förra årets utfall och prognos. När 2015 var klart såg vi att Sverige tagit emot 162.877 personer varav 70.384 varav ensamkommande ungdomar. Rent faktiskt var de så att Migrationsverket i slutet av juli 2015 skrev ner sin prognos för 2015 där man då prognostiserade mottaget för 2015 till mellan 60.000 till 80.000 asylsökande – varav 12.000 var ensamkommande. Vi kan ju alla konstatera att den prognosen inte stämde…. alls, överhuvudtaget.

Ja, ökningen kom andra halvan och var något som vi inte kunde förutse. Men vad innebär det nu för dagens tre beräkningar som kommer från Migrationsverket? Hur mycket kan vi luta oss mot dem nu? Är Migrationsverket rädda för att vara så totalt fel igen så de vågar inte skriva ner prognosen?

En sak vi vet är att regeringen nu har lagt till uppdrag att ta fram ytterligare en ny modell för ”rättvis fördelning av ensamkommande ungdomar”. De fördelningstal som kom i november/december och som ligger till bas för många nya avtal hos kommunerna gäller inte längre utan ska nu räknas om i ytterligare en ny modell som är klar om två månader.

Så, vad innebär detta för oss som kommun? Allt och inget. Vi har inget fördelningstal att luta oss mot, vi har ingen stabil prognos att luta oss emot. Så vad gör vi? Samma sak som vi har gjort under hela hösten och början av 2016 då vi på två dagar tog emot 17 barn – vi arbetar lugnt och systematiskt. Vi ser det ensamkommande barnet och kämpar för att hitta det som är bäst för dem. I första hand familjehem i närområdet (vilket större delen av våra ensamkommande bor i) och i andra hand HVB-hem. Det är de boendeformerna som finns.

De senaste tre veckorna har vi inte fått några anvisningar. Det har gett socialförvaltningen andrum att besöka våra ungdomar och jobba med att förbättra och omplacera. Det behöver vi, ju längre andrum desto bättre, allt för att göra det bästa för de barnen och ungdomarna som kommit hit.

Annsofie Annsofie Thuresson

Ta ställning och dela artikeln