Denna nyhet är mer än 3 år gammal

26 februari, 2016

Storsläggan löser inte regionernas utmaningar!

Den sista februari ska utredarna Barbro Holmberg och Kent Johansson avge en lägesrapport till regeringen om hur arbetet med att dela in Sverige i nya administrativa regioner går. Den 9 mars är det tänkt att de ska visa upp en ny Sverigekarta.

Dagens 21 landsting och regioner ska enligt direktiven bli ”väsentligt färre”. Detta beslöts för lite drygt ett halvår sedan, trots att regeringen med civilminister Ardalan Shekarabi (S) i spetsen är väl medveten om att propåer ovanifrån om regionreformer har avvisats av folket flera gånger under flera decennier.

Ingen har någonsin demonstrerat för att få bli del av en storregion.

Det sägs att en ny Sverigekarta ska lösa viktiga problem, som jämlikhet, samverkan, arbetsmarknad och sjukvård. Det är inte sant. Alla dessa frågor hanteras redan i dag. Vi har utjämningssystem och samarbeten; funktionella arbetsmarknads- och sjukvårdsregioner. Gränslös kollektivtrafik. Detta visar att de utmaningar som finns går att lösa med finsnickeri i stället för med storslägga.

Argumentet att alla som ska sköta sjukvård, kollektivtrafik och regional utveckling måste vara identiska med de statliga myndigheternas indelning hörs också ofta. Att en storlek skulle passa alla är dock heller inte sant.

Polisens indelning kan tas som exempel. När polisen blev statlig 1965 minskades antalet polisdistrikt från över 500 till 119. 1999 blev det en polismyndighet i vart och ett av de 21 länen. 2015 bantades organisationen till sju polisregioner.

Polisregion Syd omfattar Skåne, Blekinge, Kalmar och Kronobergs län – inte bara Skåne och Blekinge, som det nu spekuleras i som det hetaste alternativet för en storregion i södra Sverige – och som också Ansvarskommittén föreslog 2007, men inte fick igenom. Försvarsmakten är samtidigt indelad i fyra militärregioner. Arbetsförmedlingen verkar i tre regioner, och Kustbevakningen i två. Skatteverket å sin sida har funnit att de arbetar bäst i sju regioner.

Alla statliga myndigheter har rimligen tagit hänsyn till hur de på bästa sätt löser sin uppgift, och gjort sin geografiska indelning efter det. För regioner/landstings del har detta inneburit konstruktiva samarbeten, samtidigt som det har varit viktigt att behålla den regionala förankringen.

Hela processen mot större regioner är dessutom felkonstruerad. Precis som i fallet med de statliga myndigheternas indelning bör län och landsting/regioner konstrueras efter vad de förväntas göra. Innan man ritar en karta måste man veta vad som ska finnas på den.

Diskussionen om att mer kan göras regionalt har regeringen dock bannlyst. Indelningskommittén tillbakavisar minsta propå om detta med att det inte ingår i direktivet att utreda. Då borde regeringen ge kommittén det som tilläggsdirektiv. Till exempel arbetsmarknads- och tillväxtfrågor skulle få en helt annan dynamik om det regionala inflytandet ökade.

För Skånes del borde regeringen vara informerad om det intensiva arbete som pågår inom Greater Copenhagen – även om det är lätt att tro motsatsen baserat på införandet av transportörsansvar med ID-kontroller som hinder för arbetspendlarna över Öresund. Skåne vänder sig inte enbart åt norr. Goda förbindelser med Blekinge, Kronoberg och Halland måste kombineras med fler fasta förbindelser över Sundet. Det dansk-svenska samarbetet kring materialforskningsanläggningen ESS och Max IV öppnar större möjligheter.

Just nu arbetas det intensivt för att EU:s stora prestigesatsning på ett kunskaps- och innovationscentrum inom livsmedelsområdet, Food4Future, ska hamna i Skåne – också det i samarbete med Danmark.

Före ID-kontrollernas införande ansåg näringslivet att Skåne var attraktivt just på grund av sitt geografiska läge och den öppna horisonten. Nu tvekar företagen och investeringar uteblir, trots att den planerade nya förbindelsen över Fehmarn Bält minskar tidsavstånden från Skåne till kontinenten.

I dag tar det fem timmar med tåg mellan Malmö och Hamburg. Med en Fehmarn Bält-förbindelse öppnad i mitten av 2020-talet kommer det att ta lika lång tid att åka med höghastighetståg till Hamburg som det antas ta till Stockholm 2035: 2,5 timme.

En ny indelning av Sverige i administrativa regioner borde fokusera på förutsättningarna för tillväxt, då det är den som garanterar välfärden. Då är det självklart att Skåne ska stöttas i ambitionerna att fördjupa samarbetet med Köpenhamn och Själland. Regeringen tycks i stället vara mer intresserad av att tvinga oss vända ryggen åt våra danska grannar och vänta på besked om stort och smått från Stockholm.

Lika bakvänt är det att civilministern har gett uttryck för att en ny kommunsammanslagningsreform står för dörren. Om nya regiongränser bestäms först kan det mycket väl bli så att två naturliga samarbetskommuner hamnar i varsin region. Stabila byggen brukar man bygga från grunden.

Vi 36 moderata toppföreträdare i Skåne är inte emot storregioner i allmänhet – vi tycker definitivt att regionerna kan få större uppgifter. Däremot är vi fullt övertygade om att Skåne både till ytan och invånarantalet är tillräckligt stort.

Ta ställning och dela artikeln