Jag antog #måltidsutmaningen från Leif Mannerström och har nu sedan i måndags ätit på våra särskilda boendes restauranger och igår var det också dags för den beryktade matlådan.
Varför gör jag detta? Det finns många skäl, men de tre största är 1) För att en matlåda inte representerar alla matlådor, alla kommuner och all offentlig gastronomi. 2) Som politiker är det centralt att inte bara snacka utan också göra. Jag och mina kolleger sätter mål och ger medel och resurser, då måste jag också anta utmaningar som kommer för att utveckla vår kommun vidare. 3)För bra och god mat är den bästa förebyggande verksamheten vi kan ha inom äldreomsorgen. Den gör oss friskare, tryggare och gladare. Att ha en mat i toppklass inom äldreomsorgen är den rätta vägen att gå. Mitt intryck innan denna vecka var att vi i Kävlinge har just det – mat i toppklass, men nu är det upp till bevis.
Så vad är intrycket såhär långt? Restaurangerna lever upp till förväntan. Varm, lugn och trevlig miljö. God mat att välja mellan. Generöst salladsbord och goda efterrätter. Ja, menyn är mer husmanskost än vad jag är van vid, men som skåning är ”go mad, möed mad och mad i rättan tid” det viktigaste 🙂
Matlådan? Jag hämtade dem igår och har ätit en av dem. Nej, jag vill inte dra slutsatser av en matlåda, utan väntar tills måndag då jag är helt klar, men överraskad – ja. Positivt överraskad? Mycket! En krämig smakrik skogssvampsoppa och en ljuvlig äpplekaka – vad mer kan man begäran. Och just det – tänk på en sak när ni ser bilder på matlådor. Man äter inte ur förpackningen. Givetvis ska maten läggas på en tallrik och kompletteras enligt instruktion med sallad, bröd och dryck. Om du som äldre inte kan detta? Då hjälper givetvis hemtjänsten till. Att äta gör man inte bara med munnen utan även med ögat. Se själv skillnaden på bilderna när maten är i lådan respektive tallriken. Vad föredrar du?
Välkomna tillbaka måndag – då sammanfattar jag hela utmaningen! Och vem vet – det kanske blir en fortsättning?
Följ gärna med på Facebook – där lägger jag ut bilder och omdöme efter varje måltid.
Annsofie Thuresson