Vad är egentligen prioriterat?

Idag kan vi läsa i både Skånska dagbladet och Sydsvenskan om att socialnämnden 2015 inte gjorde tillsyn på tobak och alkoholförsäljning hos kommunens handlare. Detta framkom i en tillsyn som länsstyrelsen gjorde och på kommande socialnämnd så ska ett yttrande tas till länsstyrelsen.

Låt mig först säga, nej, det är givetvis inte bra att vi inte har gjort denna tillsyn. Det finns ett regelverk att följa och där har vi brustit och så är det.

Men jag vill ändå väcka en tanke och gå lite djupare. Förra året var ett historiskt år i Sverige – och jag tänker närmast på flyktingströmmen som dubblerades mot 2014. I Kävlinge tog vi emot över 100 ensamkommande barn. Barn, som när de blir anvisade till oss, ska vara placerade och ha ett hem inom 48 timmar. För placeringen av våra ensamkommande ungdomar och barn följer vi samma regelverk som för alla andra placerade barn. Utredningen ska ta maximalt 4 månader och var 6 månad ska placeringen följas upp. Det finns inget förenklat eller ”lättare” regelverk här enkom för man är ensamkommande.

Vad innebär det? En kraftig höjning av arbetsbördan på socialförvaltningen och på våra socialsekreterare. Vi har ökat bemanningen men i takt med detta ökade också antalet anvisade ungdomar. Detta är länsstyrelsen ytterst medveten om eftersom de gör anvisningar, fördelningstal och arbetar febrilt med kommunerna för att få fram boende och få igång byggandet.

För mig är prioriteringen solklar. När arbetsbördan stiger på detta sätt så är våra placerade barn och ungdomar (oavsett om de är ensamkommande eller inte) prioriterat över en alkohol och tobakstillsyn hos våra handlare. Att denna tillsyn kommer med 1.5 års mellanrum (den gjordes senast hösten 2014) istället för 1 års mellanrum ser jag som fullständigt acceptabelt med tanke på den situation som socialtjänsten sitter i (ja, länsstyrelsen ser att det ska vara socionomer som gör  tillsynen). Jag bara önskar att länsstyrelsen mellan sina enheter också kunde prioritera och sätta det som är akut och nödvändigt först – men det känns just nu bara som en önskan.

För samtidigt som vi ska bygga mer så får vi avslag på detaljplaner (för nära järnväg, för långt ifrån kollektivtrafik, grodor, jordbruksmark, ja det finns många anledningar). Samtidigt som vi ska ta emot och hjälpa alla anvisade så ska vi också prioritera tillsyn av våra handlare. Tänk om länsstyrelsen avdelningar pratat med varandra och sagt prioritet är A i detta akuta läge, och det är det vi ska jobba med och se till att kommunerna jobbar med.

Ja, vi ska följa regelverk och vi kommer att göra tillsyn nu, omgående, men när förutsättningarna ändras så måste vi prioritera. Vi har prioriterat placeringarna framför denna tillsyn. Vad skulle vi annars gjort?

Annsofie Annsofie

Rapport från gruppmöte med Kävlingemoderaterna

Under gårdagskvällen höll vi årets första gruppmöte, diskussionerna kretsade kring de utmaningar som våra nämnder står inför under våren.

För bildnings del handlade det om den obligatoriska förskola som staten står i begrepp att införa men även det egna målet om en kemikaliefri förskola.

På den tekniska fronten kretsade diskussionerna kring den upphandling av sophämtning som är planerad men även om de personalförsörjningsutmaningar som vår deltidsbrandkår i Kävlinge kämpar med.

Från socialnämnden handlade det om hur vi hanterar svallvågorna efter den flodvåg av flyktingar regeringen lät forsa in över oss under fjolåret. Problemställningar är många, de flyktingar vi blir ålagda att ta hand om ska ha tak över huvudet, utbildning och en trygg tillvaro.

KKBs ordförande gästade oss och höll en föredragning om de förfrågningar som gjorts av energibolagen om en anslutning av KKBs bestånd och därmed Kävlinge till det fjärrvärmenät som idag sträcker sig från Helsingborg till Lund. Kävlinge är en av få kommuner i Sverige som är utan fjärrvärme och Kävlingebornas miljöbelastning skulle minska med fjärrvärme.

Gruppen ställde sig positiv till projektet förutsatt att det inte ska kosta några skattepengar utan marknadens aktörer ska stå för investeringar och risker.

Johan Andersson Johan Andersson

Nu tar vi nästa steg – och utmaningen går vidare

Kullagården meny              Kullagården stekt kort potatis ägg 15             Ligustern bord 14

Den gångna veckan har varit en av de roligaste veckorna jag har haft på länge. Att anta Leif Mannerströms #måltidsutmaning har varit givande och gett många insikter. Jag måste också tacka för alla glada tillrop och uppmuntrande ord denna vecka, men ska sanningen fram så är min del i det hela liten, de som verkligen är värda de glada tillropen och uppmuntrande orden är våra kockar och medarbetare i måltidsservice.

Jag har sett hur de med omtanke och med ett leende fixar det lilla extra till våra kunder, hur en del intar sin lunch själva tillsammans med gästerna och sitter och pratar med dem. Jag har sett hur vår hemvårdspersonal fixar och hjälper våra kunder, och hur de även sitter med vid borden, inte bara för att hjälpa utan för sällskap och samtalet skull.

Maten? Hög kvalité, god smak, fina råvaror – jag och mina kolleger i kvintetten är mer än nöjda.

Nu tar vi initiativet – framtidens seniormåltid!
Så? Är detta resultatet av #måltidsutmaningen? Vi är nöjda? Ja, det hade varit lätt att stanna här, men vi vill mer. Vi har den bästa av grunder och stå på, men vi vill vidare.

Därför lägger jag tillsammans med vännerna i kvintetten på nästa nämnd ett direktiv att starta arbetet kring framtidens seniormåltid. Ett arbete som ska präglas av bland annat innovation, valfrihet, hållbarhet och individualisering. Det ska täcka seniormåltiden i våra särskilda boende (hela dygnets måltider), ordinära boende och restauranger. Vi ser att arbetet är en kontinuerlig process fram till 2018 och vi sätter också tre tydliga mål:

  • att kunna fortsatt erbjuda våra seniorer en högkvalitativ, hållbar, smakrik och innovativ meny med stor valfrihet under hela dygnet.
  • att nå en ännu högre nöjdhet med maten i våra restauranger – vi ser exempelvis ”öppna jämförelser 2014” som måttstock, men inkluderar våra brukarenkäter från 2015.
  • att nå topp-3 placeringar i White-guide Senior senast 2018

Klarar vi detta? Absolut! Med våra fantastiska medarbetare och vår redan fina kvalité på maten tar vi avstamp och tar nästa steg tillsammans.

Utmaningen går vidare
Jag har under en vecka ätit samma mat som serveras till våra äldre vilket inkluderar matlådan. Jag är mycket stolt men vill mer, både för min kommun men för alla seniorer i Sverige.

Så, du som är politiker i kommun-Sverige med ansvar för äldreomsorg och / eller mat. Jag utmanar dig att göra samma sak som jag! Ät under en vecka samma mat som våra äldre. Är du nöjd? Sträck då på dig, var stolt och meddela detta högt och tydligt. Känner du att ni kan göra mer? Sätt då nya mål, ge rätt förutsättningar till kommunens medarbetare och gör det omedelbart. Det är vårt ansvar som politiker.

Slutligen – Leif Mannerström – jag har antagit din utmaning, jag har ätit samma mat som de äldre. För övrigt serverar vi just den maten till alla på kommunhuset, alltid.

Jag är stolt och nöjd, men jag tar det vidare och sätter nya mål och ger nya förutsättningar. Jag antog din utmaning, antar du min? Kom till Kävlinge kommun, ät vår mat, se hur det kan se ut!

Leif Mannerström – du är 100% välkommen!

Annsofie äter matlåda 132 Annsofie Thuresson

Se alla inlägg om via #måltidsutmaningen och via Facebook

Riskabelt med höjd skatt på kärnkraften

barsebäckverken

Pia skriver idag tillsammans med moderata företrädare i alla skånska kommuner om den höjda skatten på kärnkraften:

För att säkerställa en trygg försörjning av kärnkraft bör effektskatten sänkas. Vi riskerar annars en framtida elbrist, och dyrare energipriser. Det kommer att slå särskilt hårt mot Skåne, skriver en rad moderater i södra Sverige.

Vinterkylan har slagit klorna i Sverige. Även i Skåne har det blivit vinter. Vårt beroende av god tillgång till ren och trygg energi visar sig tydligt när det är så här kallt. Men egentligen är det inte annorlunda under andra delar av året. Vår industri är beroende av energi året om. Det handlar om många arbetstillfällen.

En central fråga för svensk konkurrenskraft är att säkra industrins energiförsörjning. En trygg försörjning förutsätter i dagsläget kärnkraft som baskraft och vattenkraft som både bas- och reglerkraft.

Den rödgröna regeringen har nu höjt effektskatten på svensk kärnkraft. Detta har fått till följd att statliga Vattenfall allvarligt funderar på att avbryta sitt investeringsprogram i de svenska kärnkraftverken och därmed planera för en förtida avveckling. Inom en femårsperiod kan samtliga reaktorer vara hotade. En sådan avveckling skulle innebära att vi kommer att öka förbrukningen och importen av el som är producerad med olja och kol, samt innebära en stor risk för elbrist. Det kommer även att driva energipriset i Sverige uppåt, vilket kraftigt riskerar många arbetstillfällen i Sverige. För att säkerställa en trygg försörjning av kärnkraft bör därför effektskatten sänkas och dess utformning ses över. I Moderaternas budgetmotion i höstas föreslogs en sänkning av effektskatten med 250 miljoner kronor, samt att en översyn av dess utformning görs.

En annan viktig konkurrensnackdel inom landet är den indelning i elområden som gjordes 2011. Efter att Barsebäcksverkets båda reaktorer stängts 1999 och 2005 uppstod ett stort elunderskott i Sydsverige då överföringskapaciteten från Norrland var otillräcklig. Det ledde till att Sverige för att inte få elbrist inom landet ibland begränsade exporten av el.

De socialdemokratiska regeringar som drev igenom stängningen av Barsebäck bär ett tungt ansvar för att inte ha tagit de följdbeslut som var nödvändiga. Man borde ha investerat i mer överföringskapacitet och ny, regional elproduktion.

2010 krävde EU-kommissionen att Sverige skulle hantera överföringsbegränsningen till Danmark. Sverige delades då in i fyra elområden. Skåne tillhör område 4. Det innebär att vi betalar ett högre elpris jämfört med övriga delar av landet. Skillnaden varierar och under 2015 har justeringen i elområde 4 varit allt mellan några öre till över fem kronor per kWh. Således är det sydsvenska elkonsumenter som med högre elpriser betalar för stängningen av Barsebäck, en stängning som skåningarna inte har beslutat om.

Om vi ska fortsätta vara en industrination i framkant kan vi inte gå åt fel håll i energi- och klimatfrågan. Sverige ökade förra året effekten i kärnkraftverken med 175 MW. Globalt byggs det nytt. Under 2015 togs tio nya kärnkraftverk i drift runt om i världen, ytterligare 67 reaktorer är under byggnation. Världens tillväxtländer satsar på ren och säker kärnkraft för att minska användningen av kol.

Sverige behöver en regering som inte går åt motsatt håll jämfört med omvärlden. För Skånes och skånska företags skull borde Sverige utveckla kärnkraften i stället för att avveckla den i förtid. Sverige kan bättre!

Henrik Wöhlecke (M), Eslöv
Linda Allansson Wester (M), Svedala
Pia Almström (M), Kävlinge
Kristina Bendz (M), Ystad
Anders Berngarn (M), Lomma
Ulf Bingsgård (M), Trelleborg
Johan Bolinder (M), Skurup
Peter Danielsson (M), Helsingborg
Kenneth Dådring (M), Klippan
Kerstin Gustafsson (M), Båstad
Robin Holmberg (M), Ängelholm
Peter Johansson (M), Kristianstad
Lars Johnson (M), Burlöv
Anders Johnsson (M), Simrishamn
Peter Kovacs (M), Höganäs
Johan Larsson (M), Bromölla
Pontus Lindberg (M), Region Skåne
Ninnie Lindell (M), Bjuv
Eva Lindholm (M), Hörby
Stefan Lundgren (M), Sjöbo
Carl-Magnus Nilsson (M), Osby
Anna Palm (M), Höör
Pär Palmgren (M), Hässleholm
Birgitta Persson (M), Landskrona
Pontus Pålsson (M), Åstorp
Olof Röstin (M), Svalöv
Carl Johan Sonesson (M), Region Skåne
Christian Sonesson (M), Staffanstorp
Patrik Ströbeck (M), Perstorp
Per-Martin Svensson (M), Tomelilla
Torbjörn Tegnhammar (M), Malmö
Christer Wallin (M), Lund
Carina Wutzler (M), Vellinge
Carina Zachau (M), Örkelljunga
Patric Åberg (M), Östra Göinge

#Måltidsutmaningen – nu är jag halvvägs

Annsofie äter matlåda 132

Jag antog #måltidsutmaningen från Leif Mannerström och har nu sedan i måndags ätit på våra särskilda boendes restauranger och igår var det också dags för den beryktade matlådan.

Varför gör jag detta? Det finns många skäl, men de tre största är 1) För att en matlåda inte representerar alla matlådor, alla kommuner och all offentlig gastronomi.  2) Som politiker är det centralt att inte bara snacka utan också göra. Jag och mina kolleger sätter mål och ger medel och resurser, då måste jag också anta utmaningar som kommer för att utveckla vår kommun vidare. 3)För bra och god mat är den bästa förebyggande verksamheten vi kan ha inom äldreomsorgen. Den gör oss friskare, tryggare och gladare. Att ha en mat i toppklass inom äldreomsorgen är den rätta vägen att gå. Mitt intryck innan denna vecka var att vi i Kävlinge har just det – mat i toppklass, men nu är det upp till bevis.

Så vad är intrycket såhär långt? Restaurangerna lever upp till förväntan. Varm, lugn och trevlig miljö. God mat att välja mellan. Generöst salladsbord och goda efterrätter. Ja, menyn är mer husmanskost än vad jag är van vid, men som skåning är ”go mad, möed mad och mad i rättan tid” det viktigaste 🙂

Matlådan? Jag hämtade dem igår och har ätit en av dem. Nej, jag vill inte dra slutsatser av en matlåda, utan väntar tills måndag då jag är helt klar, men överraskad – ja. Positivt överraskad? Mycket! En krämig smakrik skogssvampsoppa och en ljuvlig äpplekaka – vad mer kan man begäran. Och just det – tänk på en sak när ni ser bilder på matlådor. Man äter inte ur förpackningen. Givetvis ska maten läggas på en tallrik och kompletteras enligt instruktion med sallad, bröd och dryck. Om du som äldre inte kan detta? Då hjälper givetvis hemtjänsten till. Att äta gör man inte bara med munnen utan även med ögat. Se själv skillnaden på bilderna när maten är i lådan respektive tallriken. Vad föredrar du?

matlåda skogssvampsoppa i förbackning matlåda skogssvampsoppa 13

Välkomna tillbaka måndag – då sammanfattar jag hela utmaningen! Och vem vet – det kanske blir en fortsättning?

Följ gärna med på Facebook – där lägger jag ut bilder och omdöme efter varje måltid.

Annsofie Annsofie Thuresson

 

Varför behålla ränteavdrag och införa amorteringskrav?

amorteringskrav
Amorteringskrav på bostadslån har diskuterats en tid och nu har lagrådet kommit fram till att det inte är i strid med grundlagen. Regeringen planerar nu för att kunna genomföra det under 2016.

Bakgrunden är att man (riksbanken och finansministern) anser att de svenska hushållen är för högt belånade. Bostadspriserna skenar och hushållens skulder ökar. Jag ställer mig frågande till om riksbankschefen och Magdalena Andersson har tittat på något annat än Stockholmspriserna eller möjligen snittet för hela riket, som är starkt påverkade av prisutvecklingen i storstadsområdena. Sverige är mer än storstadsregionerna. Rikssnittet per kvadratmeter kommer inte ens upp i hälften av priserna i Stockholm, och då ska man komma ihåg att priserna i Stockholm med i rikssnittet.

Jag tror att för de flesta orter i landet är införandet av amorteringskrav förödande. Bostadsbyggandet kan hämmas och de flyttkedjor som börjat komma igång, inte minst här i Kävlinge, kan mycket väl bromsas upp.

Om man ändå utgår från att låneviljan måste dämpas, varför är lösningen ett amorteringskrav? Lånevillkor, såsom räntenivå och amorteringsgrad, är något som varje låntagare gör upp med sin bank. Det är ett avtal mellan två parter som staten ska hålla sig borta från.

Däremot finns det en subvention där staten i allra högsta grad är inblandad – ränteavdragen. För mig är det obegripligt varför man väljer att behålla ränteavdragen och inför amorteringskrav om man vill minska lånelusten.

Ränteavdragen är principiellt fel från första början. Staten avstår från skatteintäkter utan motprestation. Man belönar de som spenderar. Samtidigt straffar man de som har sparar genom att beskatta ränteintäkter. Det kan ha sin poänger att göra så, men inte i tider då man från statens sida oroar sig för hushållens skuldsättning.

När Magdalena Andersson får frågan om hon kan tänka sig att göra ändringar beträffande ränteavdragen flackar hon med blicken och undviker frågan…varför?

Johan Ericsson Johan Ericsson

Jag antar utmaningen!

mat

I julhelgen har vi kunnat läsa om både maten i våra äldreboende och de så kallade matlådorna. För att ett boende i en kommun blivit negativt uppmärksammat så dras åter igen allt över en kam och ”all mat till äldre är kass” eller vad sägs om ”man vågar inte bli gammal”.

Leif Mannerström känner ni säkert till. Han har gjort mycket gott i att uppmärksamma den offentliga gastronomin i stort och maten på äldreboendena särskilt och det ska han ha en stor eloge för. Men även han talar i generella termer om ”dålig kvalité på äldremat”, han ”rasar” och därmed vår debatten ännu mer eld.

Kävlinge kommuns måltidsservice (en del av mitt ansvar som socialnämndens ordförande) serverar mat till våra äldreboende men också förskolor och skolor har mat i toppklass. Nej, det är inte jag som säger det utan undersökningar som SKL öppna jämförelser för äldre, brukarundersökningar men också flertal nomineringar i White Guide Junior (offentliga gastronomins motsvarighet till White guide) och topprakning i skolmat Sverige. I Kävlinge har vi under lång tid arbetat fokuserat och målinriktat med att utveckla en hållbar offentlig gastronomi. Vi har måltidsutvecklare som är inriktade mot äldre respektive unga/funktionshindrade. Vi provar nya vägar att nå de i ordinärt boende som matbuss, matskola och måltids-vän som införs under 2016. Vi har kockar i våra kök, ja vi har som första kommun fått riksmedias uppmärksamhet när vi genomförde kockvalidering av några av våra medarbetare. Måltidsservice arbetar med ”måltiden i centrum” och ”tillsammans gör vi måltiden till en trevlig stund”.

Våra äldre som bor på våra boende får varje dag en varierande frukostbuffé bestående av gröt, ägg/sill, smörgås med olika pålägg, yoghurt, fil, flingor samt juice och kaffe/te.  Lunch och middag tillagas varje dag i respektive kök och är varierad meny anpassad för våra seniorer. Måndag till fredag finns alltid två lunchalternativ att välja mellan samt dessert. Det erbjuds fika, egengjord energidryck och måltiderna fördelas så att nattfastan inte ska överstiga 11 timmar.

De som bor i ordinärt boende, dvs. i sitt eget hem kan laga mat själv hemma, välja att gå på någon av våra restauranger som är öppna för alla 7 dagar i veckan, eller få hem en matlåda som de själva värmer.

Men, tack vare en matlåda på ett kommunalt boende så spelar ovan ingen roll. De allra flesta kommuner som jag har kontakt med arbetar aktivt med att utveckla och förbättra maten till de äldre.  Politikerna utmålas som att vi inte har någon aning, vi skulle aldrig våga äta maten, vi gör neddragningar, vi nedprioriterar eller att vi helt enkelt inte bryr oss om maten till våra äldre. Inget kan vara mer fel! Jag äter ofta på våra boende, ja, det kan du också göra, för 68 kr får du en utmärkt lunch och våra restauranger är öppna för allmänheten.

Leif Mannerström, som jag nämnde ovan har vid upprepade tillfälle konstaterat att ”politikerna inte skulle äta maten” eller att ”vi under en vecka borde äta samma som de äldre”.

Leif – jag antar gärna den utmaningen (det känns inte som en utmaning utan en förmån) så från och med måndag den 11 januari så kommer jag att äta mina måltider på våra boende och från onsdag kommer jag också att få matlådan. Jag kommer att fota och skriva om mina måltider varje dag på Facebook och den 18 januari så får ni ett nytt inlägg här där jag sammanfattar veckan. Men jag tänkte inte bara anta utmaningen utan jag ger också ett löfte. Om jag under denna vecka ser och upplever att det inte är bra mat, inte är bra kvalité, inte bra service eller att måltiden inte är i centrum, då tar jag det med mig och gör något åt det. Vi är aldrig så bra att vi inte kan bli bättre. Vill du följa med på Kävlinge kommuns äldreboende i veckan? Häng då med på min FacebookKävlingemoderaternas facebook eller läs sammanfattningen här.

I White junior Guide boken 2015 beskrivs Kävlinge som ”liten, kaxig och kompetent” – låt oss ta reda på om det stämmer!

Annsofie Annsofie Thuresson

ID-kontrollerna äventyrar en hel gränsregion

KDbron_25887

Idag har jag tillsammans med 24 av mina skånska moderata kommunal och regionråds-kolleger skrivit om ID-kontrollerna och orimligheten i hur detta genomförs. Ni kan läsa debattartikeln nedan eller på DN-debattsida.

Öresundsbron. Kostnaderna blir betydande, både de mänskliga och ekonomiska, när id-kontrollerna i dag införs på tågen från Danmark till Sverige. Skåne har blivit en naturlig del av Köpenhamn och på längre sikt blir tvångsskilsmässan förödande för samarbetet som har byggts upp i Öresundsregionen, skriver 25 moderata Skånepolitiker.

Tågbyte för id-kontroll, högre priser och förlängd restid. Halverade tågset och halverad mängd avgångar. Kaoset på Kastrup från och med i dag, måndag (4/1), gör att det blir besvärligare för tusentals pendlare, turister och affärsresenärer att resa mellan Sverige och Danmark. Det råder det ingen tvekan om.

Och det är inte heller en liten bagatell, som regeringen tycks tro.

På längre sikt blir detta förödande för det samarbete som så framgångsrikt har byggts upp i Öresundsregionen. Skåne var fram till beslutet om transportörsansvar och id-kontroller en naturlig del av Köpenhamn. Forskning och utveckling, näringslivskontakter och handel, jobb och fritid. Kärlek.

Redan 1993 bildades Öresundskommittén, en samarbetsorganisation mellan Skåne och Själland som sedan dess har arbetat för att riva ned gränshinder och skapa en gemensam arbetsmarknadsregion. Samarbetet har under året fördjupats genom ombildandet till Greater Copenhagen and Skåne committe. Nu upplever vi en tvångsskilsmässa, framtvingad av en oförstående svensk huvudstad.

Vi både förstår och ser positivt på åtgärder som begränsar höstens flyktingström. Vi kan till och med försvara användandet av en bestämmelse om transportörsansvar, i rätt sammanhang. Sverige införde en variant av detta redan för hundra år sedan. Men det var onekligen både på ett annat sätt och i en annan tid. Före både nordisk passfrihet och EU-medlemskap.

Samarbetet inom Norden har sedan 1950-talets slopade passtvång för resa mellan länderna till stor del handlat om att undanröja gränshinder. Det har inte alltid gått så fort som vi i den största sammanhängande nordiska arbetsmarknadsregionen har önskat. Men medvetenheten om att fri rörlighet gynnar handel och kunskapsutbyte, som ger den tillväxt som bygger välfärd, har varit stark.

EU-medlemskapet 1995 hade samma inriktning. Rivna murar, mer individuell frihet och större möjligheter för var och en att förverkliga sina idéer. Inom unionen hålls de fyra friheterna högt: fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. De utgör basen för den inre marknaden.

Sedan Sveriges anslutning till Schengen 2001 har transportörsansvaret gällt vid våra yttre gränser på flygplatserna. I oktober i år utvidgades det till att gälla även färjor till Sverige från ett land inom Schengenområdet. Den 17 december beslöt riksdagen att transportörsansvaret skulle utvidgas ytterligare: till bussar och tåg som passerar gränsen.

Då passerade man gränsen för det rimliga. Att kräva samma ansvar för trafikbolagen att göra id-kontroller inom Schengenområdet – och mellan de nordiska länderna – som vid kontroll av passagerare som har passerat områdets yttre gräns, är väsensskilt.

Och att besluta om det utan att ens genomföra en trovärdig remissomgång, som Lagrådet har påpekat, är anmärkningsvärt. Vi – politiker som dagligen arbetar för att stärka förutsättningarna för den skånska utvecklingen – tillfrågades aldrig om hur vi såg på effekterna. Regeringens hafsverk äventyrar en hel gränsregion.

Hade regeringen frågat oss kunde vi till exempel ha tryckt på för att id-kontroller ska ske under färd. Då hade inverkan på det dagliga livet runt Sundet som vi känner det blivit minimal, men med maximal effekt. Bäst hade varit om transportörsansvaret och id-kontrollerna aldrig hade införts i en funktionell arbetsmarknadsregion. Alternativet att direktavvisa alla asylsökande som kommer från ett annat EU-land borde också ha prövats mer seriöst.

Det gränslösa Europa får inte vara en dröm reserverad för tider av världsfred. Den europeiska integrationen med transnationella regioner, som vår kring Öresund, är värd att skydda då den skapar förutsättningar för interaktion och innovativt företagande med frihet för mer interagerande människor emellan – oavsett var bostaden eller arbetsplatsen råkar vara belägen. De nationsgränser som skyddar i tider av oro, och som bäst upprätthålls mot länder vars värderingar vi inte fullt ut delar, är skadliga när de i stället klyver sammanvuxna och funktionella arbetsmarknadsregioner. Som vår.

Kostnaderna är både mänskliga och ekonomiska. Utöver de uppenbara hos trafikbolagen, den miljon om dagen som DSB beräknas få lägga ut eller de 15 miljoner kronor i månaden som Skånetrafiken tror sig förlora, handlar det om en samhällsekonomisk förlust av betydande storlek. Vi talar om miljardbelopp om begränsningarna för fri rörlighet blir kvar länge. Näringslivsföreträdare har påpekat att id-kontrollerna med sina fördröjningar och fördyrningar kan påverka attraktiviteten för både Sverige och Danmark som investeringsländer. Sedan bär det bara utför.

Skåne har Sveriges lägsta sysselsättningsgrad, trots relativt stark sysselsättningstillväxt. Arbetslösheten på 9,6 procent är högre nu än vad den var 2009, vilket var finanskrisens värsta år. Den kris som i sin tur var den värsta sedan 1930-talet. Denna paradoxala situation – hög arbetslöshet trots stark jobbtillväxt – visar att Skånes arbetsmarknad är tudelad. De sociala klyftorna är större i Skåne än i andra jämförbara län. Arbetsförmedlingens prognoser visade samtidigt, redan före panikbeslutet om id-kontroller, att tillväxten av arbetstillfällen i Skåne är lägre än i övriga storstadsregioner.

Detta manar till snar handling, inte minst för en fortsatt fördjupad integration av arbetsmarknaden i Öresundsregionen. Kostnaden för att göra tvärtom är en nationell angelägenhet. Regeringen måste ta sitt ansvar – för hela Sverige.

Carl Johan Sonesson (M), regionråd, Region Skåne Lars-Ingvar Ljungman (M), förbundsordförande i Skåne Pontus Lindberg (M), regionråd, Region Skåne Torbjörn Tegnhammar (M), kommunalråd, Malmö Christer Wallin (M), kommunalråd, Lund Anna Palm (M), kommunalråd, Höör Christian Sonesson (M), ordförande kommunstyrelsen, Staffanstorp Linda Allansson-Wester (M), ordförande kommunstyrelsen, Svedala Pia Almström (M), ordförande kommun­styrelsen, Kävlinge Kristina Bendz (M), kommunalråd, Ystad Anders Berngarn (M), ordförande kommun­styrelsen, Lomma Ulf Bingsgård (M), kommunalråd, Trelleborg Johan Bolinder (M), kommunalråd, Skurup Kenneth Dådring (M), kommunalråd, Klippan Kerstin Gustafsson (M), kommunalråd, Båstad Robin Holmberg (M), kommunalråd, Ängelholm Peter Johansson (M), kommunalråd, Kristianstad Anders Johnson (M), kommunalråd, Simrishamn Lars Johnson (M), kommunalråd, Burlöv Ninnie Lindell (M), kommunalråd, Bjuv Stefan Lundgren (M), ordförande kommun­styrelsen, Sjöbo Pär Palmgren (M), kommunalråd, Hässleholm Olof Röstin (M), kommunalråd, Svalöv Henrik Wöhlecke (M), kommunalråd, Eslöv Patric Åberg (M), ordförande kommunstyrelsen, Östra Göinge