I den gångna veckan fattade riksdagen ett beslut som inte fick särskilt mycket uppmärksamhet, men som desto mer berör den växande grupp av barn vars föräldrar inte bor ihop. I korthet går beslutet ut på att om en förälder under 6 månader har skött sina inbetalningar till Försäkringskassan kommer Försäkringskassan i fortsättningen inte vara inblandad i utbetalningen av underhållstödet, utan betalningen ska ske direkt mellan föräldrarna. I en första anblick kan det verka logiskt att föräldrar som kommer överens inte ska belasta försäkringskassan med extra administration. Men hur blir det för dem som inte kommer överens, i de fallen när konflikten med den förra partnern gör en blind för barnens behov? Den nya lagen om underhållsstödet skapar fler konflikter än vad den löser, särskilt för barn där boendeföräldern inte har en stark ekonomisk ställning. Varje gång frågan om fattiga barn diskuteras tänker jag på barnen med fäder (för det är främst fäder) som vägrar ta ansvar. Det skär verkligen i hjärtat när ett barn berättar att det nya halvsyskonet fått en ny dator i julklapp medan barnet själv fått ett yatzyspel.
Vi Moderater och Centern föreslog en ordning med en mer neutral, objektiv och förutsägbar beräkning av underhåll som bygger på att en viss, i förväg bestämd procent av den frånvarande förälderns inkomst ska gå till barnet. Försäkringskassan ska beräkna underhållets storlek, betala ut det till boendeföräldern och kräva in motsvarande summa från den frånvarande föräldern. Naturligtvis i de fall där inkomster saknas, eller är mycket låga, ska en garanterad lägsta nivå utgå.
Dessvärre förlorade vi omröstningen, och nu har fler barn och boendeföräldrar både ekonomisk osäkerhet och fler konflikter att vänta.
